Energipolitiken kräver breda uppgörelser

En ny syn på kärnkraftens säkerhet och miljökonsekvenser – mot bakgrund av klimathotet – har fått opinionen att svänga kraftigt till stöd för fortsatt kärnkraftsanvändning. De realistiska alternativen till fortsatt kärnkraftsdrift för de kommande decennierna saknas eller förskräcker.
Även vid en optimistisk syn på de förnyelsebara energikällornas utvecklingspotential är det svårt att tänka bort kärnkraften ur en miljömässigt och ekonomiskt ansvarsfull energipolitik för ett antal decennier framåt. Avveckling i förtid är utesluten.

Men kärnkraftsfrågan är inte så enkel som den nu ibland framstår i debatten. Säkerhets- och avfallsproblem finns kvar och är inte enkla att hantera. Brytning även av egna, befintliga uranfyndigheter är rimligen ett moraliskt anständighetskrav för ett land som vill fortsätta driva inhemsk kärnkraft.
Och perspektivet med kärnkraft som central energikälla för ett sekel framåt känns inte särskilt teknikoptimistiskt, även om det inte heller känns särskilt skrämmande.

Det är därför långt ifrån givet att kraven på utbyggnad bör eller har potential att samla en blocköverskridande majoritet när alliansen och socialdemokraterna landar i interna och sedan förhoppningsvis gemensamma uppgörelser. Men det bra att Jan Björklund och folkpartiet ligger på i kärnkraftsfrågan och driver en linje som kan stimulera en nödvändig diskussion.
Energipolitiken måste formas så långsiktigt och med så breda uppgörelser som möjligt. Det kräver både att de enskilda partierna bekänner färg och vågar diskutera frågan öppet och att de är beredda till kompromisser och samordning kring en ansvarsfull linje.