Obama: övertygande krishantering och gnagande tvivel
Det var oundvikligt att Barack Obamas kampanj förr eller senare skulle drabbas av en utdragen krisperiod. Kanske kom den för hans del i precis rätt ögonblick: när debatten kring pastorn Jeremiah Wrights predikningar bröt ut hade Obama redan skaffat sig ett klart försprång över Hillary Clinton i antalet valda delegater, men hade samtidigt gott om tid att hantera krisen inför en eventuell duell med John McCain i det slutliga presidentvalet i höst.
När nu pastor Wright kommit tillbaka och tvingat Obama att ägna ytterligare en vecka åt att kommentera och till slut fördöma Wrights uttalanden och uppträdande prövas onekligen Obamas förmåga att hantera motvind. Det är möjligen inte hans bästa gren, men jag tycker att han har visat upp en djupare och på flera sätt intressantare sida som krishanterare under hård granskning än som popstjärna på stora möten i ett hav av välvilja. Helgens intervju i Meet the Press stärkte det intrycket.
Om det sedan räcker för att föra primärvalskampen till ett slut redan i de två kommande delstaterna är mer tveksamt, om än inte omöjligt. Hillary Clinton kan fortfarande med rätta hävda att Obama inte vunnit den där riktigt övertygande segern i ett jämnt primärval i en stor delstat som gör det entydigt att han är den starkaste kandidaten. Ett visst, svagt men ändå påtagligt tvivel kring hans förmåga att avögra kvarstår – och så länge det finns där lär de flesta superdelegater avvakta en tid till. Skulle Clinton vinna åtminstone i Indiana lär hon fortsätta hela vägen.
