En författningspolitisk Greatest hits-platta

Utspelet i går från alliansen och miljöpartiet om förslag till grundlagsändringar är ämnet för en signerad text av mig på dagens ledarsida:

’En författningspolitisk Greatest hits-platta
Det var som den klockrena, djärva Greatest hits-platta man drömt om efter många, långa år av obegripliga urval, hafsiga utgåvor och ängsliga kompromisser. Uppgörelse mellan alliansen och miljöpartiet i Grundlagsutredningen om gemensamma utgångspunkter för en reformerad svensk författning, som presenterades i går på DN-debatt, var uppfriskande.

Idel liberala listettor: Slopade spärrar för ett mer renodlat personval; skilda valdar för riksdags- och lokalval; stärkt lokalt självstyre; ny form för regeringsbildningen efter hållet val med tydligare riksdagskontroll; skärpt lagprövning genom någon form av nyinrättad författningsdomstol; bättre möjligheter till kommunala extraval, språklig översyn av grundlagen; och – nåja, det är alltid något spår som känns lite blekt och mindre eggande – fler inslag av folkomröstningar i den lokala demokratin.

Tillsammans skulle ett sådant reformpaket göra författningen mer tidsenlig, vitalisera demokratin, inte minst på den lokala och regionala nivån, tvinga partiväsendet att förändra sina arbetssätt och definiera om delar av politikerrollen, göra det lättare och attraktivare för fler att ta på sig politiskt engagemang under vissa perioder i livet, och profilera beslutsfattarna i den representativa demokratin både för att underlätta ansvarsutkrävandet och för att stärka den enskilda ledamotens ställning.
Att en rejäl majoritet i riksdagen är beredd att investera prestige för sådana reformer inför de breda förhandlingar som nu väntar är ett efterlängtat genombrott.

Att utspelet dessutom ytterligare framhäver potentialen i och möjligheterna till ett tätare samarbete mellan alliansen och miljöpartiet gör också att man gärna lägger på plattan en gång till.
Det är en kontakt som både alliansen och miljöpartiet har mycket att vinna på. Att socialdemokraterna – fast i sitt motstånd mot nästan varje vettig, genomgripande reformidé – reagerar med en blandning av konservatism och stingslighet är avslöjande.

Den konstitutionella debatten har varit eftersatt i Sverige. Det är därför lovvärt att alliansen och miljöpartiet lägger korten på borden, ifrågasätter gamla lösningar som fungerar illa och spelat ut sin roll och inte skyr att lyfta fram de förändringar som är nödvändiga för att ge demokratin ny energi. Swing it!’