En krönikörs vedermödor och bekännelser

Fredagmorgon för mig brukar betyda ett intensivt grubblande om vilket ämne min lördagskrönika ska handla om. Ska det vara dagsaktuellt eller mer tidlöst, ska det vara lokalt, regionalt, nationellt eller internationellt (ofta kan ämnen hamna i flera av de kategorierna), ska det knyta an till något som VK skrivit om på nyhetsplats eller ska jag sätta en egen dagordning, ska det vara personligt färgat eller bygga på strikt nyhetsvärdering?

Senare, när ett eller några ämnen utkristalliserat sig: vad behöver jag läsa in mig på under dagen, har jag skrivit om det tidigare, vad ska textens huvudbudskap eller kärnresonemang bestå i, ska stilen vara polemisk, resonerande eller poetisk, finns det någon tänkbar inledning eller avslutning på en sådan text som ger lyft åt ett av de aktuella ämnena, vad har krönikorna handlat om på slutet, vad har vi skrivit om på ledarplats i övrigt under veckan, ska jag ta en konkret sakfråga och veckla ut den till ett bredare, mer svepande resonemang eller göra ett svep över världen och koka ned svepet till ett väldigt konkret resonemang, ska formen vara konventionell eller experimenterande? Osv, osv.

För mig är det så: först när det klickar till på rätt sätt i hjärtat och magen inför tanken på en text, och en känsla av att texten ska bli rolig att skriva sprider sig – alternativt när timmen blivit så sen fram emot fredagkväll att rädslan för en tom sida i mogondagens tidning på grund av mina skrivproblem börjar övergå i panik – kan jag sätta igång en lördagskrönika.

Vanligen är det rädslan för deadline på sen fredageftermiddag som drar igång själva skrivandet, och punkt sätts sällan förrän framåt 21.00-22.00 – och ibland kan den paniken ge texterna liv och nerv – men ibland infinner sig den rätta känslan tidigt och lördagskrönikan tar form nästan av sig självt, vilket oftast tar sig uttryck i lite mer stringent, men kanske ibland också lite mer officiell, stil.

Ämnet för morgondagens krönika har jag inte bestämt ännu, det står mellan ett par olika kandidater. Jag önskar så att slippa en deadlinedans ikväll igen, men befarar att det kan bli svårt att komma igång. Förhoppningsvis får ni se hur det gick och vad det blev i morgondagens tidning och på morgondagens blogg.