Star Wars-parallell, nyliberalism och socialliberalism

Star Wars-parallellen är nog klockren, men i övrigt finns en hel del att invända mot den här artikeln i Expressen av alltid synnerligen läsvärde Johan Norberg.

Den sammanfattar en kritik från höger mot regeringen och alliansen som tar sin utgångspunkt i en väldigt ensidig, fattig och begränsad definition av liberalismen och som vantolkar vad FRA-debatten handlat om.

Alex Voronov sammanfattar Johan Norbergs avsikter bra:

’Han använder FRA-lagen som förevändning att sätta likhetstecken mellan statlig övervakning, långtgående intrång i privatsfären, och det som brukar kallas välfärdsstat. Liberalismen reduceras till den uttolkning som i Sverige företräds av en liten krets runt tankesmedjan Timbro.’

Johan Norbergs resonemang börjar i FRA-frågan, men landar underförstått i en utskåpning av grunderna för – inte bara enskilda fenomen i – den socialliberala välfärdsstaten.

Det som gör hans artikel problematisk är språnget från det förstnämnda ställningstagandet till den sistnämnda kritiken, som handlade det om ett logiskt samband.

Den nyliberala motviljan mot välfärdsstat och socialliberalism är varken ny eller uppseendeväckande. De nya moderaterna, för att inte tala om de gamla folkpartisterna, har därför aldrig stått högt i kurs hos dem som avfärdar existensen av en välfärdsstat som ett problem i sig och därför inte är intresserade av på vilka olika sätt den kan liberaliseras, utformas, gestaltas och förändras så att den frigör enskilda individer och begränsar missgrepp och statlig klåfingrighet.

Eftersom alliansregeringen vill förbättra hur välfärden utformas och organiseras, inte riva upp arvet av socialal reformer och genomföra ett nyliberalt skifte i synen på statens sociala ansvar, har dess reformarbete överhuvudtaget i nyliberala ögon ett begränsat värde – det blir nästan någon negativt genom att det ger skenbar liberal legitimitet åt ett i grunden ruttet system – ungefär så uppfattar jag analysen.

Det är en nyanslös ideologisk grovindelning i rättrogna nyliberaler här och övriga bunten av lurade smysocialister där som – så har jag formulerat det tidigare här på bloggen – bara låter sig göras om man arbetar med ett väldigt teoretiskt, sterilt frihetsbegrepp, i hög grad befriat från insikten om att reella målkonflikter existerar och att världen inte alltid är en lycklig bullerby där alla är glada, lyckliga, starka och framgångsrika.

Ett frihetsbegrepp isolerat från människors interaktion, samlevnad och individuella egenheter fallerar i en komplex och konfliktfylld verklighet. Politiker som talar om att lyssna eller debattörer som talar om erfarenhet och pragmatism, blir naturligtvis provocerande för dem som vill se teoretisk rätlinjighet.

Okej, den debatten är inte ny och även den nyliberala kritiken är viktigt för att balansen inte ska gå förlorad när en vänstersocialistisk överhetscentrerad syn på välfärdsstaten hotar att tränga ut den socialliberala reformtraditionen.

Problemet med Johan Norbergs artikel är att han blandar ihop FRA-frågan med den nyliberala kritiken av alliansen på ett orimligt sätt.

Det intressanta med FRA-motståndet, och förutsättningen för dess genomslag i debatten, är ju dess bredd; att det samlat debattörer med en vitt åtskilda ideologiska utgångspunkter i en gemensam kritik av statlig övervakning.
I vissa avseenden har FRA-debatten visat hur vidsträckt, men också inflytelserikt, den liberala opinionsbildningen i Sverige är när dess många olika strömningar och traditioner samlas i en enskild sakfråga.
I FRA-motståndet kunde liberaler av alla möjliga olika slag agera sida vid sida – tillsammans med även liberalt sinnade socialdemokrater – för att sätta en ny dagordning och för lyfta en viktig debatt.

Johan Norberg, däremot, antyder i sin artikel att det inte går att vara principfast liberal i FRA-frågan utan att samtidigt också – av bara farten, som en logisk följd av FRA-debatten – avfärda den socialliberala välfärdstaten och alliansregeringens reformprogram.

Vilken tur att sådana kidnappningsförsök av FRA-frågan börjar komma först nu, och inte i ett tidigare skede, för då hade FRA-motståndet aldrig fått sådan kraft och verkan.