Svar på angrepp

I en signerad text på dagens ledarsida svarar jag på och reflekterar jag lite löst kring ett par angrepp som den senaste veckan riktats mot VK:s ledarsida:

’VK:s ledarsida utformas i en frisinnad, socialliberal anda. Om frisinnet, ett spännande begrepp, kan man skriva mycket. Den senaste definition jag läste återfinns i Herbert Tingstens perspektivrika memoarer. Frisinnad, skriver han där i mitten av 1960-talet, betyder rimligen numera att man är allmänt radikal utan att vara socialist. På ett annat ställe framhåller han att den frisinnade liberalismen är positiv till sociala reformer och negativ till socialiseringsåtgärder.
Det kan vara värt att påminna om att det faktiskt finns substans och historiskt innehåll i de ideologiska begreppen i en tid när de används som sopptunnor för det mesta.

I en kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida i måndags skrev Elise Claeson: "Att vara socialliberal är att vara sosse". Detta som en uppföljning till den nyliberala kritiken i förra veckan om att en socialliberal välfärdsstat av det slag de flesta partier stödjer är oförenlig med det nyliberala frihetsbegreppet.
Även på en annan kant leker man ohämmat med orden. De senaste dagarna har den frisinnade, socialliberala hållning VK:s ledarsida står för därför även kallats avskyvärt nyliberal och "väldigt höger" av två vänsterdebattörer som anklagat oss för att i onda avsikter vilja människor illa.
Man kan naturligtvis göra sig lustig över hur de politiska dogmatikerna uppfinner sina egna språkvärldar präglade av ett vi och dem, med eller mot, antingen eller-schema – bekvämt för rättrogna, men få andra.
Men det finns goda skäl att vägra den debattstilen.

Ulf Öfverberg beskriver grunden för det liberala demokratiska samtalet väl i skriften "Liberalism som jämlikhet – ett perspektiv från vänster":
"?för liberaler är den kritiska rationella hållningen till samhällsarbetet omistlig. Det handlar inte endast om att i denna mening vara intellektuell. Det avgörande är att den kritisk rationella metoden är den enda metoden för fredlig samhällsförändring. Det är också en metod som är antiauktoritär. Antiauktoritär därför att vi alla egentligen vet väldigt lite och ofta har fel. Denna fallibillism, för att använda Karl Poppers begrepp, är allmänmänsklig och är skälet för att vara avvisande mot alla auktoritära kunskapskällor som traditionen, vanan, gruppen eller någon eller något annat som kunskapskälla."

Det är en bra utgångspunkt för både polemik och samtal i ett demokratiskt meningsutbyte som erkänner nyanser, kompromisser och komplexa sammanhang, utan att fastna i en system- och metoddogmatism där meningsmotståndares mänsklighet nedvärderas. I ett debattklimat där glåpord och fördömanden dominerar överlever inte ett seriöst samtal.’