Småföretagare mellan hopp och frustration

Småföretagarnas situation är ämnet för en signerad text av mig på dagens ledarsida:

’Småföretagare mellan hopp och frustration

Det finns sakområden där den politiska retoriken i debatten kan vara rätt bedrövlig, men där slutresultatet ofta blir helt okej ändå; välfärdsfrågorna brukar bjuda sådana exempel. Och så finns det sakområden där den politiska retoriken inte sällan är klockren och sympatisk, men där de fattade besluten ofta går i en annan riktning; flykting- och biståndspolitiken är kanske det fält man först tänker på.

Småföretagarpolitiken har i Sverige varit en kombination av båda fenomenen. När det varit som värst har retoriken borrat ned sig i det gamla industrisamhället som enda ideal. Storbolag, fackledningar och regering har hållit varandra om ryggen. Samtidigt har småföretagare och enskilda entreprenörer inte bara fått stå ut jantelagens fulla kraft, utan också med regelverk, byråkrati och pålagor av alla möjliga slag.
I perioder har den socialdemokratiska retoriken visserligen fortsatt att blåsa snålt kring småföretagandet – något Mona Sahlin hedervärt erkänt och sökt förändra – medan den förda politiken ändå tagit intryck och insett småföretagens betydelse för tillväxt och jobb.

Bakom oss har vi nu några år när småföretagandet äntligen fått det erkännande och den uppmärksamhet som det förtjänar. En del strategiska reformer, inte minst på skatteområdet, har också skapat bättre förutsättningar. Men fortfarande, trots att alliansen kommit en bit på vägen, går arbetet med att underlätta för småföretag att starta och växa för långsamt. Arbetsgivaravgifterna är ett försummat område, trygghetsfrågorna och småföretagarnas position i socialförsäkringssystemet återstår att lyfta fram och förändra, och debatten om en flexiblare arbetsmarknad med dansk flexicurity som inspirationskälla går trögt.

Företagarförbundet presenterade i veckan en rapport som visar att två tredjedelar av deras medlemmar tar ut endast tre veckor eller mindre i semester under sommaren. Ensamföretagare arbetade under juli 2007 14 timmar mer per vecka än fast anställda.
Att vara småföretagare innebär därtill ofta att också i vanliga fall jobba långt mer än normal arbetstid.
Även medierna har varit dåliga på och ointresserade av att belysa småföretagens tuffa verklighet. Det har inte passat in i de traditionella manuskripten, något som nu håller på att förändras.

I bästa fall gör både regeringspartierna och ett par av oppositionspartierna småföretagsklimatet till en prioritet inför nästa val.
Alliansen har redan krattat för det, men måste fortfarande upp till bevis i förd politik. Socialdemokraterna har det ruskigt svårt med förnyelsen, men är kanske i synen på småföretagen ändå redo att blicka framåt och tänka nytt.
En valrörelse där retorik och konkreta förslag går hand i hand och i rätt riktning: det skulle vara ett lyft.’