Kulturens hus vid älven
Som jag var inne på i slutet av min lördagskrönika, men inte hann fullfölja, så kan debatten om ett eventuellt nytt kulturens hus på kajen bli symbolisk för både Umeås styrka och problem, sett ur ett kulturhuvudstadsperspektiv.
Idén med ett nytt kulturens hus på kajen är sympatisk som prioritering, grundtanke och kulturpolitisk inriktning. Jag hör till dem, vilket jag uttryckt flera gånger tidigare här på bloggen, som tycker att det vore välkommet om det gick att finansiera (resurserna är ju inte obegränsade i Umeå, även om alla utspel om nya, stora byggnationer kan ge det intrycket) och få politiskt stöd för en sådan satsning, och som ser fler fördelar än nackdelar med att flytta även stadsbiblioteket från sin nuvarande attraktiva och praktiska, centrala plats till en ny ännu mer attraktiv och fortfarande synnerligen praktisk och central plats – givet att bibliotekets framtida behov under alla omständigheter nödvändiggör en genomgripande förändring av dagens situation.
Men debatten lär bli ovanligt laddad med många olika ingångar. Och bara en del av invändningarna tror jag bottnar i ett motstånd mot själva tanken på ett kulturens hus och en flytt av stadsbiblioteket, även om argument kring närhet, tillgänglighet och traditioner till stöd för ett bibehållande av dagens situation givetvis är både relevanta och tunga, om än inte självklart entydiga.
En del av debatten kommer förmodligen att arta sig till en uppgörelse mot hela planeringspolitiken i Umeå, där ett missnöje som finns med hur det politiska beslutsfattandet går till kulminerar. Kring försvaret av stadsbibliotekets nuvarande läge samlar sig en sådan, målmedveten opinion, väl förankrad i staden och sannolikt starkare bland dem som bott längre i Umeå än bland dem som är relativt nyinflyttade.
Även andra centrala lägen för ett kulturens hus nämns, inte minst bland läsarkommentarerna på vk.se, som skulle kunna vara intressanta. Något av dem kan också komma att samla delar av den kritiska opinionen, om en flytt av stadsbiblioteket till slut framstår som helt nödvändig.
Det är långt ifrån givet hur den här debatten slutar. Jag tror att förespråkarna för ett kulturens hus, med ett flyttat stadsbibliotek som kärna, är väl medvetna om det motstånd som finns. Samtidigt är det förstås inte ett skäl att låta bli att lyfta fram argumenten som talar för projektet. Spännande blir det.
