Nej till högskoleavgift – och håll inte andan om bron

Avgifter till högre studier och förhoppningarna om en bro över Kvarken är ämnet för två signerade Noterat-betraktelser av mig på dagens ledarsida:

Nej till högskoleavgift – och håll inte andan om bron

* Långtidsutredningen kom med många matnyttiga iakttagelser kring det kanske bistra men eviga och ofrånkomliga sambandet mellan människors arbetsinsatser och framtidens välfärd.

På en punkt hamnar dock utredningen snett: med förslaget om att avgiftsbelägga högskolestudier. Den tanken dyker upp då och då i debatten, men aldrig med några övertygande argument för vad som skulle uppväga de negativa effekter förslaget skulle få i form av ökad snedrekrytering till och ojämlika villkor vid högre studier. Högskoleavgifter skapar trösklar för människor utan stora ekonomiska marginaler eller studietraditioner i familjen. Så stimulerar man inte utbildning.
Det finns ett allvarligt problem med långa studietider och dålig genomströmning inom högre utbildning. Men lösningen ligger inte i att avskräcka fler från att läsa vidare. Istället måste det bli mer lönsamt att plugga. Då handlar det om sådant som hur arbetsmarknaden fungerar, småföretagens villkor och möjligheter att nyanställa, familjepolitikens utformning och hur skatterna ser ut, inte om ett avgifte- och stipendiesystem som skiljer studenter åt på ekonomiska grunder.
Och det finns alla skäl att driva på för organisatoriska förändringar som underlättar för snabbare heltidsstudier – exempelvis genom införandet av ett treterminerssystem.

* 11 miljoner i ett EU-projekt för tre år ska bli första steget mot en bro över Kvarken, som VK rapporterade om i går. Syftet är brett formulerat: att utveckla Kvarken till en europeisk kommunikationsled med långt fler punkter än bara visionen om en bro. Gott så, för när det gäller utsikterna för en fast förbindelse är det inte rådligt att börja hålla andan än. I slutändan är det pengar och andras vilja att finansiera som avgör.

arbetet på att inom överskådlig framtid lobba fram dryga 20 miljarder (20 000 miljoner) för ett spektakulärt broprojekt mellan Umeå och Vasa – som här känns spännande och logiskt, men förmodligen redan söder om Örnsköldsvik framkallar lätt ironiska leenden – är i utgångsläget ett Mission Impossible . Sådana kan lyckas, men 11 miljoner i EU-projekt är förmodligen en bra och nykter indikator på var Kvarkenbron befinner sig på relevanta prioritetslistor i dagsläget.

Det betyder inte att Kvarkenvisionerna om en bro saknar grund. Tidsperspektivet är långt och det geografiska utvecklingsperspektivet övergripande. Men just nu gör de 11 miljonerna nog mest nytta i arbete med att utveckla Kvarkenregionen utifrån dagens förutsättningar. Först när regionen på egen hand dånar av utveckling kommer brotanken att kunna vinna tyngre plånboksgehör.