Grodor, förmaningar och goda råd till blivande journalister

Dags för några lärdomar och varnande exempel ur VK-spegeln igen.

Insändare med svar direkt till VK-spegeln våren 1958:

’Man läser ibland i tidningarna uttryck i den här stilen: ’Violinisten gjorde bra ifrån sig’. – ’Grus-Nisse gjorde bra ifrån sig i matchen.’ – ’Fröken X gjorde bra ifrån sig i sångprogrammet.’ På mig gör detta uttryck ett mycket obehagligt intryck. Det passar absolut bäst på tal om magrensningar, eller hur?’
Läsare

Svar direkt från VK-spegeln:
’Rätt anmärkt! Uttrycket är olustigt och diarrébetonat. Låt oss slippa det!
Red.

————————

Två grodor ur samma VK-spegel som varnande exempel på slarvig korrekturläsning:

’Därefter vidtog förhöret. De unga samlades sedan vid altarringen, där de avlade sin kristna tro.’

’Festen slutade med allmän förblödning.’

————————

Och sedan några förmanande ord om hur olika typer av journalister arbetar när det gäller att ta anteckningar, ur VK-spegeln, juni 1958:

’Det finns minst tre referenttyper:
1. Den som flitigt begagnar pennan och antecknar rubb och stubb (med stenografi eller eget förkortningssystem).
2. Den som antecknar måttligt, vissa stolpar, det viktigaste som sägs, namn och siffror och krångliga uppgifter.
3. Den som inte antecknar någonting alls utan helt litar på sitt minne (eller sin fabuleringsförmåga).

Referenten nr 1 skriver ofta för långa artiklar. Han har svårt för att sovra i materialet. Han plockar med onödiga fraser och oväsentligheter.

Referenten nr 2 kan nog sägas vara idealmodellen. Han bör i regel kunna skriva normalt korrekta referat av måttlig längd.

Referenten nr 3 kan vara farlig. Han kan överskatta sitt goda minne och servera ovederhäftiga uppgifter. Han kan förbise viktiga saker och kanske i stället förstora något oväsentligt, så att artikel och rubriker blir missvisande. Han kan servera felaktiga detaljer, gripna ur luften.

Den referent som inte värdigas använda penna och anteckningsblock visar ett slags snobberi, som inte är nyttigt för honom själv som referent och för hans tidning som de missvisande referatens spridare.
Kom ihåg, att ett gott minne kan bli mycket sämre med åren – kanske utan att referenten själv tror det.’