2008 gav skäl både att deppa och jubla

I en kort signerad text, omringad av Mats Falk-teckningar från det gångna året i ett specialarrangemang, på onsdagens ledarsida reflekterar jag löst en gång till kring optimism, pessimism och en solidaritet som sätts på prov:

’2008 gav skäl både att deppa och jubla

Ingen förnuftig människa, skrev den österrikiska fredpristagaren Bertha von Suttner i Ned med vapnen, 1889, ’skulle det falla in att vilja tvätta bort bläckfläckar med bläck eller oljefläckar med olja. Bara blod ska ständigt tvättas bort med blod.’

Året slutade med dystra nyheter från Mellanöstern. En djup och komplicerad konflikt, ytterst olämplig för ensidiga slagord, har återigen rasat ned i just den våldets omöjliga logik som terroristledarna alltid eftersträvar och som aldrig kan ge långsiktig fred och trygghet för redan svårt utsatta befolkningar.

Med en politisk uppgörelse, ekonomiskt samarbete och kultur- och idéutbyte över gränserna, skulle en plågad region kunna lyfta. Fred, demokrati och välstånd: någonstans måste insikten om det sambandet hållas levande, även om den kan verka drömmande när strider rasar.

Nyhetsrapportering och opinionsbildning ska vara problemorienterad. Det ingår i uppdraget att granska och kritisera. Men ibland kan problemorientering slå över i tvångsmässig negativism; ofta i armgång med undergångsprofeter, alltid lika ointresserade av de utvecklingssprång, tekniska nydaningar, politiska reformer och engagerade individer och rörelser som steg för steg bidragit till att göra människors vardag drägligare, friskare, rikare, friare och tryggare genom åren, och därför inte heller förmögna att skilja mellan stort och smått, långsiktigt och kortsiktigt, allvarligt och banalt.

En återblick på 2008 ger skäl både att deppa och jubla. Trots allvarliga kris- och krigsrubriker ger den övergripande utvecklingen oss större skäl att se framtiden an med balanserad tillförsikt än med förljugen nostalgi.

Men trots en i många avseenden bättre situation än någonsin tidigare präglas världen fortfarande av omfattande brutalitet, förtryck, fattigdom och lidande. Och solidariteten med de mest utsatta är långt ifrån någon självklarhet ens i rika, trygga länder. Hur vi uppträder på hemmaplan mot nödlidande som tvingas söka hjälp och skydd från krig, förföljelser och katastrofer säger beska sanningar om våra egna prioriteringar. 2009 lär bli ännu ett år när solidariteten sätts på prov.
Låt oss minnas det.’