Stadsbiblioteketet, kulturens hus och debatten

Jag tillhör, ofta framhävt här på bloggen, dem som i grunden ser positivt på visionen om ett kulturens hus, inkluderande ett flyttat stadsbibliotek, som ett led i projektet Staden mellan broarna i Umeå. Idén har i mina ögon många förtjänster.
Samtidigt tycker jag, som säkert de flesta, att det omöjligt att redan nu göra oreserverat tummen upp eftersom inget konkret förslag föreligger, debatten knappt börjat, oklarheterna är så många och en del av argumenten för exempelvis stadsbibliotekets nuvarande läge har uppenbar tyngd (argumenten mot en flytt, dvs mot ett eventuellt nytt läge vid älven, är dock sällan lika övertygande enligt min mening).

Därför följer jag nyfikenhet debatten kring frågan, med viss förhoppning om att visionen ska visa sig hålla även när den ska göras konkret och fyllas med mer substans.

Vår huvudledare i dagens tidning handlar om biblioteksfrågan med utgångspunkt i den opinionsundersökning bland umeborna som VK låtit göra och redovisade på nyhetsplats i går:

—————————
’Debatt om biblioteket

Visionen om ett kulturens hus vid älven är tilltalande, men debatten är bara i sin linda bland osäkra umebor.

Resultatet av den opinionsundersökning om stadsbibliotekets framtida placering som redovisades i gårdagens VK bör ha kommit som en uppmuntran för dem som lanserat tanken på ett kulturens hus, med stadsbiblioteket som hjärta, inom projektet Staden mellan broarna. Att det är en debatt i sin linda, som ännu inte engagerat och där det mesta därför återstår, är väl den enda slutsats som går att dra.
Med 22 procent positiva, 24 procent osäkra och 20 procent utan uppfattning är en klar majoritet – 66 procent – av de tillfrågade inte beredd att direkt avvisa idén ens i dess nuvarande luddiga utformning. Bara 34 procent är direkt negativa till tanken på att flytta stadsbiblioteket.

Å ena sidan får alltså motståndarna till en biblioteksflytt uppenbarligen mindre gehör för sina utspel än vad som hade kunnat antas. Kopplingen mellan den uppskattade biblioteksverksamheten och dess nuvarande placering är inte någon självklarhet för umeborna.
Å andra sidan kan också konstateras att funderingarna kring ett centralt placerat kulturens hus vid kajen inte väcker någon spontan entusiasm i en stad lika van vid stora planer som strandade planer.

Mot bakgrund av att planerna för ett kulturens hus och en biblioteksflytt ännu är oklara, eventuella och abstrakta, medan bibliotekets nuvarande läge är ett väletablerat och historiskt lyckat faktum, är det onekligen siffror som uppmanar till en fortsatt och mer konkret debatt. Här väntar en opinion på att formas av fakta, fördjupning, alternativ och argument.

En större initial entusiasm för en flytt hade, med tanke på den vaga diskussion som hittills förts, närmast varit att betrakta som ett utslag av osunt ja-sägeri. Några blanka checkar bör inte delas ut i en sådan viktig, stor fråga för den tilltänkta kulturhuvudstaden. Kraven måste vara högre än så.
Visioner kan vara tilltalande, men beslutar gör man om konkreta förslag byggda på ordentlig utredning, genomarbetade underlag och rationella analyser av behov och prioriteringar. Att säga bu eller bä låter sig inte alltid göras i första skedet.

Om den fortsatta processen skulle ge vid handen att stadsbibliotekets framtida behov och ambitioner under alla omständigheter kräver förändringar jämfört med dagens situation, att status quo alltså inte visar sig vara något alternativ, kommer kulturens hus-tanken sannolikt att vinna ett kraftigt växande stöd.
Den är till sina utgångspunkter och sin inriktning – att ge en misskött men central och attraktiv plats i staden roll som öppen, samlande kulturell mötesplats – mycket sympatisk. För ett centrum i behov av både kulturellt och kommersiellt uppsving skulle ett kulturens hus vid exempelvis kajen vara viktigt för balansen.

Men om lösa visioner kan man inte gärna votera. Utgångspunkten för den fortsatta processen måste vara både osentimental och nykter, fri från både dogmatisk nostalgi och prestigedriven bygghets. Vilka behov och förväntningar kommer att uppstå framöver, vilka fördelar och möjligheter skulle en helt ny samlingsplats ge och vilken potential bjuder nuvarande lokaler och verksamhetsformer när stadsbiblioteket och kommunens kulturliv står inför ofrånkomliga, och säkert ofta villigt eftersträvade, förändringar?
Kan en satsning på ett kulturens hus motiveras utifrån de frågeställningarna lär umeborna vara lyhörda för alla argument som övertygar.’