Kriget måste få ett slut – och otäcka hyllningar till totalitärt förtryck
I gårdagens huvudledare skrev vi på nytt om konflikten i Mellanöstern och behovet av omedelbart eldupphör följt av förnyad fredsprocess:
"Läge för fredssamtal
Befolkningen i Gaza behöver fred med Israel och inte bara ännu ett tillfälligt eldupphör.
Gaza behöver vapenvila. Förutsättningarna för en sådan föreligger i ett förslag Egypten lagt fram. Den senaste överenskommelsen om vapenvila, även den tillkommen genom egyptisk medling, löpte ut i december. Rörelsen hamas, som tog makten i Gaza i blodiga strider i juni 2007, ville inte förnya den.
Det pågående kriget måste få ett slut. Befolkningen i Gaza går under. Den humanitära katastrofen förvärras dag för dag. Men Gaza skulle behöva mycket mer än tillfälligt eldupphör. En fredsuppgörelse som ger palestinierna i Gaza och på Västbanken frihet, självständighet och en egen stat är enda vägen ur våldet och fattigdomen. En fortsättning på konflikten och det urgamla hatet leder bara till utdraget lidande och ond bråd död.
Omvärlden förfäras och delar de drabbade människornas sorg och förtvivlan. Men samtidigt är denna långvariga konflikt i 2000-talets början innesluten i sig själv. Som krishärd är den inkapslad. Risken för att våldsutgjutelserna sprider sig och att ett regionalt storkrig utbryter har efter hand minskat drastiskt. Omvärlden har därför distanserat sig och FN:s säkerhetsråd förhåller sig avvaktande.
Det har inte alltid varit så. Men vad FN, EU och andra aktörer med ekonomiska maktmedel eller militär insatsförmåga än gör i ett skede som detta kommer motsättningarna att bestå. Fler raketer kommer att skjutas och terrordåd utföras med flyganfall och artilleribeskjutning som svar. Detta förblir tillståndet i regionen ända till den dag palestinierna och Israel själva gjort upp på fredlig väg.
Kvartetten FN, EU, USA och Ryssland har skisserat en fredsplan utgående från de riktlinjer palestinierna och Israel kunnat enas om. Processen är inte avstannad, inte vilande, inte uppgiven och inte avbruten. Företrädarna för gruppen sammankommer regelbundet och när särskilda behov föreligger. Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair leder arbetet.
Kvartetten kan tillsammans med det palestinska folkets företrädare och Israels regering omedelbart inleda förhandlingar. Utan parter med vilja till fred och utan folkets mandat att hålla ett ingånget fredsavtal är dessvärre förutsättningarna obefintliga.
De palestinska områdena, Israel och Libanon ligger där tre världsdelar möts och kunde vara en välmående och ekonomiskt stark region, ett blomstrande centrum för handel och turism. Varje gång våldet eskalerar raseras emellertid grunden för utveckling, samarbete och ökat välstånd.
Krig är det äldsta och vanligaste men ofta även det mest misslyckade sättet att lösa en konflikt. Mellanöstern är skolexempel på detta. Ännu en vapenvila kan rädda många liv. Men bara om anståndet används till kraftiga ansträngningar i fredsprocessen"
——————————-
För övrigt instämmer jag helt i den här kommentaren av Karl Rydå till den här artikeln av Mohamed Omar och delar helt hållningen i det här inlägget på UNT:s ledarblogg om den här artikeln av Andreas Malm. Plötsligt blottas alltså ett extremt stöd för rasistiskt hat, brutalt förtryck och totalitärt styre av det slag Irans regim står för. Det är anmärkningsvärt och otäckt och borde väcka avsmak hos alla som vill ha en seriös debatt om en mycket deprimerande utveckling i Mellanöstern.
