Volvo och varslen

Bortom dråpslaget för de varslade i första hand, men även för Umeå som kommun, är de ny tunga varslen på Volvo lastvagnar ännu en påminnelse om den ständiga faran med ett för smalt näringsliv där inte tillräckligt många nya småföretag grundas och växer.

På orter där stora, traditionella industrier, med ägare på annat håll, har en för dominerande ställning och där entreprenörer och investerare inte etablerar sig i tillräckligt hög utsträckning, slår både globala lågkonjunkturer och branschvisa strukturomvandlingar hårdare.

Stora arbetsgivare som universitet och industrijättar kommer att spela viktiga roller även framöver, förhoppningsvis även Volvo när konjunkturen vänder, men de kommer knappast ens i nya högkonjunkturer att växa utöver sina nuvarande volymer, inte att skapa de nya jobben, inte ge den lokala arbetsmarknaden och näringslivet den flexibilitet och stryktålighet som behövs i en kommun med ambitionen att växa kraftigt.
Då det i de nya och mindre företagen inom framtidsbranscher, och deras villkor och möjligheter, som nyckeln till framtidens jobb ligger.
På sikt när det gäller sysselsättning, tillväxt, resurser för välfärden och chanserna för drabbade att i framtiden snabbare komma tillbaka på arbetsmarknaden på hemorten är det småföretagen som aldrig startas, entreprenörerna som söker sig någon annanstans eller avskräckes att alls satsa, jobben som inte skapas i de medelstora företagen, idéer som inte får chansen i nya företag med potential att växa, vi har skäl att frukta allra mest.
Varken i nutid eller historiskt har det politiska eller mediala engagemanget för det småföretagandet stått i rimlig proportion till småföretagarklimatets betydelse för jobben och välfärden. Den skevheten har varit och fortsätter att vara skadlig.

Varslen på Volvo är förstås temat även för vår huvudledare på dagens ledarsida.

——————————-
’Volvo i förtvivlad kamp
Investeringarna Volvo gjort talar alltjämt för fortsatt produktion i Umeå. Men det är i mindre företag framtidens tillväxt skapas.

Volvo lastvagnars kris förvärras. Nya varsel om uppsägningar utfärdas vid fabriken i Umeå. Uppemot halva arbetsstyrkan berörs därmed av neddragningen av kapaciteten och minskningen av produktionsvolymen.
För tre månader sedan talade företagsledningen ännu om en anpassning till mera normala nivåer. Men i och med tisdagens besked handlar det inte längre bara om anpassning; det är en kamp för överlevnaden. Orderingången har utvecklats katastrofalt svagt de senaste månaderna. Ett nödläge är nära. Med kniven på strupen bekräftar Volvos ledning Umeås sårbarhet.

I en genomgripande industriell strukturomvandling är fabriker som Volvos i Umeå bara en spelbricka. Produktionen kan ske betydligt billigare någon annanstans. Mycket hänger emellertid på omställningsförmågan. I en maximalt konjunkturkänslig bransch som tung fordonsindustri sker svängningarna snabbt.
Den som inte bemästrar kostnaderna i lägen med tvärstopp i orderin-gången slås ut. Den som inte klarar produktionsökningarna tillräckligt snabbt i högkonjunktur är chanslös i den hårda konkurrensen.
Vid fabriken i Umeå har Volvo på senaste tid gjort investeringar på mer än en miljard kronor. Det talar alltjämt för att Volvo räknar med att fortsätta med tillverkningen i Umeå. Här finns med de pågående satsningarna den kapacitet som behövs för snabb uppväxling av produktionstakten den dag konjunkturen vänder.
De omkring tusen jobben som försvinner i denna kris kommer emellertid knappast åter i full utsträckning.

Stora förändringar är att vänta i svensk tillverkningsindustri som följd av den rådande finanskrisen och konjunkturnedgången. Strukturomvandlingen håller på att bli av liknande omfattning som den på 1970-talet när hela branscher lades ned eller flyttade utomlands.
Dagens svenska industriarbetare är förhållandevis välavlönade. Jobben på Volvo har varit lönemässigt attraktiva. Folk har köat till dem. Det har under en period kommit att prägla arbetsmarknaden i Umeå. Volvo har tagit in mycket folk under högkonjunkturen de senaste åren.
Det som händer nu visar hur sårbar även en växande stad som Umeå är av ensidigt beroende av enstaka dominerande industriföretag och hur uppenbart Umeås framtida tillväxt kommer an på ett brett och mångsidigt näringsliv och på att den huvudsakliga sysselsättningsökningen sker i nyföretagande samt i små och medelstora företag.’