Sonja Åkesson, tennis, schack och trav

Eftersom jag legat halvt nedbäddad i värsta förkylningen hela veckan har jag egentligen förbud mot att slentrianblogga. Finnes tid och hälsa som räcker för att blogga om livets trivialiteter ska den hellre nyttjas för beredning av citron- och honungste, ungefär så lyder regeln.

Men ibland bara måste man ju ta till orda, även dagar när Barack Obama inte hållit tal. Nu är ett sådant ögonblick:

Dels därför att denna nya travblogg naturligtvis måste hälsas välkommen till mångfalden här bland vk.se:s många bloggare. Prix d´Amerique körs till helgen – alltid en höjdpunkt. Offshore Dream för tredje året i rad vore på något sätt logiskt i mina ögon, men också lätt mysko som det ofta är med stora Prix d´Amerique-vinnare – en häst som matchas uteslutande för ett lopp om året. Jag avstår, vis av erfarenheten, från att tippa vem som vinner.

Dels därför att årets Wijk aan Zee-turnering dragit igång som ordentlig inledning på schackåret 2009.

(Uppdaterat) Dels, förstås, därför att Australien Open i tennis pågår för fullt. Efter att ha sett Roger Federers första matcher var jag övertygad om att han vinner hela turneringen på herrsidan. Efter att ha sett Rafael Nadal vinna sin första match var jag lika övertygad om att han blir slutsegraren. Andy Murray tycker jag inte har imponerat lika mycket spelmässigt trots sina segrar, men det kan också ha med motstånd och det faktum att det fortfarande handlar om de inledande omgångarna att göra. Nu väntar hårdare motstånd för både Federer (Marat Safin) och Nadal (Tommy Haas) i nästa omgång. Då lär bilden klarna.
På damsidan har jag inte sett så många av favoriterna (förutom Venus Williams som nu åkt ut), men skulle jag tippa slutsegrare blir det nog Serena Williams ändå.

Dels därför att Lotten Lindström så där i förbifarten nämner på sin blogg att hon läser Sonja Åkesson.
Ibland, när det gäller vissa dikter, blir jag inte riktigt klok på Åkessons alldeles egna ironi. Hon skruvar ofta ironierna så klurigt, och ovanligt, att jag som läsare missbedömer bollbanan och, så att säga, slår i tomma luften. Ibland blir det fullträff. Alltid är det vitalt.
Har man inte läst Sonja Åkesson bör man skynda till biblioteket och ta chansen. Hon går inte hem hos alla, men faktum är att hon hör till de svenska 1900-talspoeter som faktiskt känns modernare för varje år som går.
Att kalla hennes dikter tidlösa vore att göra så golvnära och vardagsförankrade verk orättvisa, det vore att leda tanken fel, men de står sig, de behåller sin aktualitet och relevans där en del andra åldras värdigt men snabbt.
Och apropå det där med den lurigt skruvade ironin, en av mina personliga favoritdikter av Åkesson heter ’Vi är lyckligt lottade’ och slutar med raderna:

’Man måste akta sig
så att man inte blir för entusiastisk.
Man måste akta sig
så att man inte låter personligt trassel
uppta sina tankar.
Man måste akta sig
så att inte ens dåliga sidor kommer i dagen.

Vi värdesätter det vi har.
Vi går aldrig till överdrift.
Vi avlastar aldrig våra vardagsbekymmer på den andre.
Vi räknar med oförutsedda utgifter.
Vi använder vårt sunda förnuft.’

Trav, schack, tennis, poesi: fyra av livets väsentligheter. Tillsammans hjälper de lika bra som honungste mot elaka förkylningar.