Dikten, verkligheten, tv-serier och politiker

Jag gjorde precis samma erfarenhet. Men jag kan vittna om, efter att ha sett avsnittet säkert ett trettiotal gånger, att det kommer faser senare när man på nytt kan se om det och känna wow-känslan ett par gånger inför talet, innan det till slut blir outhärdligt för lång tid framåt och man bara ser alla fel, brister och konstruktioner…

Men så är ju inte heller tv-serier tänkta att betraktas, av galningar som ser avsnitten gång på gång på gång. Det hela visar att även ett inspelat tv-program kan ha en live-dimension och en live-atmosfär.

Den politiska verkligheten på amerikansk presidentnivå överträffar väl annars för det mesta populärkulturens försök i den retoriska genren. West Wing var länge undantaget som bekräftade den regeln.

Den faktiska live-debatt (live i USA, vill säga) som just West Wing sände mellan karaktärerna Santos och Vinick i säsongen efteråt bekräftade enligt min mening att inte ens skickliga skådespelare i en briljant politisk tv-serie kommer i närheten av professionella politikers debattkapacitet (något jag skrivit ett litet kapitel om i den här boken, där jag söker förklara varför jag så starkt ogillar just det avsnittet av West Wing)

Med Obama har verkligheten som sagt definitivt återtagit initiativet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.