Integritetsdebatten inom partierna inför nästa val
(Uppdaterad) Först när de politiska partierna på allvar börjar förbereda sig inför nästa val med programarbete, manifest, personvalskampanjer och provval kommer vi att se hur djupa spår FRA-frågan, Ipred-frågan och den allmänna, oerhört engagerade integritetsdebatten det senaste året har satt.
Då får vi se om rätt slutsatser dragits av ledningar som trampat snett och medlemmar som inte riktigt var vakna i tid. Då får vi se om de interna kritiker i olika partier av övervakningsvurmen och myten om motsättningar mellan personlig integritet och brottsbekämpning kan återta initiativet.
Det vore ett stort misstag att tro att uppmärksamheten kring framför allt FRA-frågan betyder att den personliga integriteten nu automatiskt befinner sig högre upp på partiledningarnas prioriteringslistor, att hoten från övervakningssamhället blivit medvetandegjorda på ett helt nytt sätt, att integritetsfrågor med självklarhet kommer att uppmärksammas i medierna inför nästa riksdagsval.
Här måste opinionsbildningen pågå konstant, för utvecklingen i fel riktning har redan hunnit så långt och på så många områden i så på ytan försåtligt harmlösa sätt att engagemanget för den personliga integriteten inte får reduceras till något som manifesteras när det finns tid över och allt annat är avklarat.
Redan nu kan man skönja att det här temat kommer att kunna spela en stor roll internt inom partierna inför nästa val. Det här utspelet inom socialdemokraterna är ett exempel, som kommenteras intressant av Mark Klamberg.
Björn Kjellsson vittnar om en liknande debatt inom folkpartiet.
Redan Europaparlamentsvalet blir ett första test – det lämpar sig utmärkt för partier och kandidater som vill göra värnandet av den personliga integriteten till en profilfråga.
