Det farligaste är när vi börjar vänja oss

Min lördagskrönika den här veckan gör ett litet, försiktigt layoutexperiment i papperstidningen för den som råkar ha en inom räckhåll, men kommer annars här som vanlig tråkig text. Den handlar om integritetsdebatten med anledning inte minst av Datainspektionens skrift ’Integritetsåret 2008. Nya lagar, lagförslag, beslut och tekniker som påverkade den personliga integriteten under året’:

————————————-

’Det farligaste är när vi börjar vänja oss

We will not walk in fear, one of another. We will not be driven into an age of unreason if we dig deep into our history and our doctrine and remember that we are not descended from fearful men, not from men who feared to write, to speak, to associate, and to defend causes that were, for the moment, unpopular.
Edward R. Murrow (1908-1965)

Det farligaste är när vi börjar vänja oss – när vi går genom stan och förutsätter att varje steg övervakas; när vi sitter vid datorn och kallt räknar med att varje tangenttryck registreras; när vi ringer till någon och utgår ifrån att samtal spåras och sparas för myndigheternas bruk; när vi går till våra arbetsplatser och slentrianmässigt antar att inget undgår de överordnades installerade utrustning, när vi undertecknar någonting och alltid kalkylerar med existensen av allomfattande register åtkomliga för fler än vi kan ana; när vi sätter oss i bilen eller färdas med kollektivtrafiken och accepterar att färdvägen kartläggs via övervakningssystemen; när vi handlar eller laddar ned något resignerade inför tanken att ett protokoll omedelbart upprättas i rättsliga eller kommersiella syften, när vi inte gör något av ovanstående och tar för givet att även frånvaron noteras.

Därför att terrorn finns mitt i det här rummet, säger Murrow i filmen Good Night And Good Luck, om varför granskningen måste fortsätta av den paranoia som präglade McCarthy-tiden i USA. "No one can terrorize a whole nation, unless we are all his accomplices", är ett annat citat av honom som fångar vad det handlar om.

Vi är inte där ännu, men tendensen är glasklar. Den skrift som Datainspektionen nyligen gav ut – "Integritetsåret 2008. Nya lagar, lagförslag, beslut och tekniker som påverkade den personliga integriteten under året" – är nyttig läsning för alla som tror att integritetshotet bara är en snyltar-gratisätar-pirat-inbillning. Det handlar om allt från uppmärksammade bakslag som Datalagringsdirektivet, FRA och Ipred, till elektroniska spår i tvättstugan och på bussen, allt från förslag om centralt DNA-register till fackförbund som olagligt behandlat icke-medlemmars löneuppgifter.

Den samlade bilden av ett alltmer genomlyst, genomregistrerat och genomövervakat samhälle förskräcker. Kanske har även FRA-frågan lett tankarna lite snett emellanåt, som handlade kampen för personlig integritet och rätten till privatsfär om några få, stora, identifierbara lagförslag av uppenbar storebrorskaraktär, när det i själva verket handlar om de små stegens tyranni i vår vardag.
På område efter område tas de, som knappt skönjbara detaljer som tillsammans hotar att leda till ett epokskifte i synen på staten, individen och integriteten.

Därför är det välkommet att interna kritiker i flera av de partier som vacklat i integritetsfrågorna nu lägger upp och räknar maskorna inför en motaktion. Allt ser inte nattsvart ut. Det finns motkrafter.

I veckan presenterade ett antal socialdemokratiska bloggare ett förslag på "moratorium för mer integritetskränkande politik" med gemensam motion inför den socialdemokratiska partikongressen 2009. Det är ett utmärkt initiativ som visar hur det senaste årets uppståndelse kring framför allt FRA-debatten fört upp frågan på dagordningen igen. Man kan utgå ifrån att det även inom flera av allianspartierna förbereds liknande insatser inför kommande kongresser och valförberedelser.

När flera politiska partier nu inleder självkritiska interna uppgörelser kunde vi i de etablerade medierna med fördel dra slutsatser även för egen del; om branschens och skråets roller och prioriteringar i integritetsfrågor. Det vore en farlig utveckling om fler medier släppte spärrarna och övergick till fnittrig skvaller- och "nu har vi dem allt"-drevjournalistik ("gotcha journalism" talar man om i USA) istället för seriösa granskningar av samhället (inklusive granskningar av riksnyhetsmedias egna, eventuella politiska meningsfränder).

Problemet är knappast alltid en utbredd, okritisk tro på systemet och statens pålitlighet, utan lika ofta är en attityd av likgiltig axelryckning inför tanken på missbruk, läckor, regelbrott och intrång i privatsfären. För många medborgare, det är känslan, räknar med och inser att det regelbundet lär gå snett, men ser det inte som någon stor sak. Det är ett illavarslande värderingsskifte."