Fixeringen vid Mona Sahlin

Jag har varit förvånad över en del liberala debattörers starka fixering vid Mona Sahlins person i analyserna av socialdemokratins problem. Det har låtit som om bara socialdemokraterna haft en annan partiledare – oklar vilken, oklar med vilket mandat, oklart ur vilken ’falang’, oklart med vilken ideologisk profil – hade läget varit mycket bättre för dem, ja rentav fröjdefullt.

Jag tycker att det är en ganska grund och ohistorisk analys, med inslag av drev, och en analys som är överraskande vänlig mot socialdemokraterna som parti.

Tvärtom lutar jag snarare åt åsikten, uttryckt bland annat här, att även om Mona Sahlin begått ett antal misstag och i flera avseenden varit en besvikelse sedan sitt tillträde, är hon just nu förmodligen underskattad som partiledare. Socialdemokratins problem går betydligt djupare än så, har historiska rötter, är delvis olösliga och har inte särskilt mycket med Mona Sahlins ledaregenskaper att göra, åtminstone inte så mycket som den senaste tidens debatt kan ge sken av.

Hans Bergström är inne på delvis samma linje och skriver klokt om detta i Dagens Nyheter.