Gynnsamt beslut för Umeå
Om beskedet från regeringen i förra veckan att Umeå City Airport ska ingå i det nationella basutbudet av flygplatser handlar vår huvudledare i dag:
——————————–
’Gynnsamt beslut för Umeå
För det växande Umeå kan infrastruktursatsningarna och beslutet om flygplatsen vara ett vinnarspår.
Umeå City Airport kommer att ingå i det nationella basutbudet av flygplatser. Det bestämde regeringen i förra veckan. Beslutet innebär långsiktigt tryggad drift i statlig regi.
För Umeå är det mycket viktigt att vara med i det statliga flygtransportsystemet. Därmed tryggas tillgänglighet och förbindelser i ett mycket aktivt och expansivt skede av stadens och hela Umeåregionens utveckling. Försämrade villkor för flygtrafiken skulle med förödande effekt ha försvagat Umeås tillväxt- och konkurrenskraft.
Flygplatsen i Umeå har noterat kraftig ökning av antalet resenärer de senaste åren. Till stor del är uppgången givetvis konjunkturbetingad. Affärsresandet har ökat. Men även privat har folk flugit mer tack vare förbättrad ekonomi över lag i hushållen. Chartertrafiken växer också stadigt.
I vissa delar av landet har flyget tappat resenärer till snabbtågen. Situationen är dock och förblir en annan för Umeå. Botniabanan får betydelse främst regionalt och för pendlandet till arbete och studier. Långväga resenärer vinner tid och pengar på att flyga. Utan flyget fjärmas Umeå från den internationella arenan.
Helt självklart att flygtrafiken bara växer i betydelse och omfattning är det ändå inte. Under de senaste tjugo åren har flygindustrin satts under allt hårdare press. Flygmotorerna förbättras vad gäller bränsleförbrukning, utsläpp och buller. Men nivåerna är alltjämt höga.
Fortsatt utveckling och anpassning är nödvändig. Det gäller bland annat för att minska miljöproblemen kring flygplatserna, men även prismässigt. Skärpta miljöpolitiska krav och de höga oljepriserna tvingar fram tystare och bränslesnålare motorer.
För Umeås vidkommande kan det på sikt visa sig vara en miss i planeringen att Botniabanan inte kommer att gå via flygplatsen. Matartrafiken till flyget från kustregionerna och grannstäderna norr och söder om Umeå kompliceras och fördyras därmed. Samordningsvinster av det slaget med andra trafikslag – så som ombyggnaden av europavägarna och transporterna till och från hamnen i Holmsund – beaktades emellertid föga i Botniabanans planeringsskede. Dessutom har det varit oklart med flygplatsens framtid i nuvarande läge, så nära tätbebyggelse och stadscentrum.
Utvecklingen, omständigheterna och kostnadspressen leder sannolikt fram till att flygtrafiken koncentreras till betydligt färre och större flygplatser, större plan och färre avgångar. Regeringens beslut stämmer med den trenden.
De orter och regioner som hakas ur det nationella flygtransportnätet tvingas söka andra och mestadels mycket dyrare lösningar. För det växande Umeå kan aktuella infrastruktursatsningar och transportpolitiska lösningar vara ett riktigt vinnarspår.’
