Feminismen självklar del av liberalismen

Varför är det så få som utmanar den vulgärpropaganda mot feminism och genusvetenskap som just nu sveper fram i debatten, framför allt i gränslandet mellan liberaler och högerdebattörer? Det håller på att bli slentrian inom en högerkonsvervatism och högerliberalism att angripa feminismen med egna fantasier, vantolkningar eller enskilda, extremt avvikande exempel som utgångspunkt. Även i den allmänna debatten dyker ibland parodiskt arga utfall mot genusvetenskap upp i de mest udda och ologiska sammanhang.

Det må så vara, reaktionärer kommer alltid att finnas.

Men varför bjuds det så lite motstånd från liberalt håll i debatten? Har det feministiska perspektivet institutionaliserats och försvunnit in i etablissemangets omfamnande och kanske delvis okritiska anslagsgivande så till den grad att det helt frikopplats från samhällsdebattens yta och inte längre vill riskera att synas?

Eller är det så illa att många av de krafter som arbetat under beteckningar som feminism och genusvetenskap låter det perspektivet underordna sig ett partibefallande socialistiskt vänsterperspektiv, så att den senare dogmen tillåts förråda den förra insikten och därmed paradoxalt nog ge bränsle åt högerretoriken?

Men sedan när ger liberaler upp en sådan fight? Och varför ersätta missbruk av begrepp till vänster med flumtolkningar av samma begrepp till höger?

Att stå upp för och bejaka en feministisk grundhållning och det genusvetenskapliga perspektivet är för mig en självklar del av en liberal, individualistisk upplysningstradition.

Det handlar inte om ett kvinnoperspektiv eller en kvinnofråga, utan gäller genusstrukturer, könsmaktsordning och könsförtryck av alla slag, alltså även diskriminering av män, även om kvinnors underordning fortfarande är ett mycket vanligare, djupare och mer utbrett fenomen.

Ändå är den liberala feminismen pinsamt marginaliserad i idédebatten. Varför?

Det är nedslående hur meningsutbytena om jämställdhet, genusstrukturer, könsroller och könsförtryck sänkts till rekordlåga nivåer och i samma process tagits över av en antiintellektuell höger som ser spöken lite här och var och avsvär sig en tidigare tilltro till kunskap, fakta och rationell vetenskapsdebatt.

Riktiga liberaler är feminister, skrev Birgitta Ohlsson och Jenny Sonesson i en debattartikel på newsmill.se häromveckan. Det är bara att instämma.

Identifiera, medvetandegör och motarbeta kvardröjande könsmaktsordning i samhället.

Kräv lika lön och karriärmöjligheter i arbetslivet för män och kvinnor.

Intensifiera arbetet för att minska våldet mot kvinnor.

Fortsätt att utveckla genusperspektivet inom skolväsendet till vinst och ökad individuell frihet för flickor och pojkar.

Ge mer resurser till genuskurser och genusforskning inom den högre utbildningen, och öppna samtidigt upp genusforskningen, bredda den, låt den inte bli introvert.

Individualisera föräldraförsäkringen.

Öppna upp för entreprenörskap, nyföretagande, mångfald och privata alternativ inom den offentliga sektorn och bryt det centralistiska monopoltänkandet.

Konsumentbojkotta sexistisk reklam. Genomskåda och diskutera könsstereotyper inom populärkulturen.

Bryt den fackliga vänsterns skönmålning av industrisamhällets patriarkaliska hierarkier – satsa på småföretagande inom framtidsbranscher.

Stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter och bekämpa alla former av könsförtryck och hederskulturer som söker vinna legitimitet genom att horribelt hänvisa till kultur eller religiösa seder – nationellt och globalt.