Nya partier som lyckas eller försvinner

Partier har alltid i första läget grundats kring vissa, enskilda intresseområden. För hundra år sedan var det kring engagemang för eller emot demokrati, rösträtt, sociala reformer, näringsgrenar och ny maktbalans på arbetsmarknaden olika partier drogs igång. Med tiden växte deras program.

Senare har det varit kring så olika saker som kommunism, kristna moraliska värderingar, ekologi och miljöfrågor, politikerförakt, invandring, feminism och EU-motstånd. För kristdemokraterna tog det lång tid att få fotfäste. För miljöpartiet gick det snabbare. Ny Demokrati försvann snabbt. Sverigedemokraterna verkar tyvärr vara på väg att etablera sig långsiktigt åtminstone i vissa regioner. Feministisk initiativ har inte lyckats ännu, men finns kvar med viss valrörelsevana.

Nu har ett parti bildats kring frågor om personlig integritet och teknikskifte på internet.

Har piratpartiet någon långsiktig framtid i nationella och kommunala beslutande församlingar? Det kan förstås ingen veta säkert i dag, eftersom det är svårt att bedöma hur partiet kommer att utvecklas efter framgången i Europaparlamentsvalet.

Historien lär att det är genom att lyckas bli inkluderande och ideologiskt expanderande som nybildade partier överlever och etablerar sig, inte genom att vara exkluderande och ideologiskt statiska eller skryta om frånvaron av idébas.

För att ett parti ska kunna växa och få en permanent plats i partilandskapet krävs att det öppnar sig för människor med olika infallsvinklar, förutsättningar och bakgrund, att det förmår utveckla viss ödmjukhet och lyhördhet inför verklighetens komplexitet och att det förmår införliva fler och fler sakområden i sin samhällsanalys tills något slags åtminstone lös ideologisk helhet uppstår.

Piratpartiet står lite grand inför ett vägval, så känns det när man följer debatten kring partiet och hur partiets anhängare reagerar på kritiska invändningar.

Dels förstås när det gäller huruvida man vill utveckla en politik på fler områden än man gjort hittills eller medvetet förbli ett parti som avstår från att ta ställning i, eller rentav föraktfullt avfärda, en mängd centrala frågor som är avgörande för de flesta medborgares vardagsliv – även om man då riskerar att falla sönder. Det kan bli en svår balansgång. Men alla partier som etablerat sig har stått inför liknande vägval och dilemman.

Dels när det gäller om man vill vara ett exkluderande, introvert, mot utomstående hånfullt parti, eller ett inkluderande, öppensinnat, på sätt och vis lyssnande parti.

Ska piratpartiet bli ett större parti än det är i dag krävs sannolikt både att det expanderar sin samhällsanalys och förmår bli en inkluderande rörelse. Antar det istället en exkluderande, lite elitistisk "de som inte är med oss är idioter"-hållning, får det svårt att överleva mer än en mandatperiod.

Kring det kommer säkert en diskussion att föras internt i partiet under förberedelserna inför nästa års val.

Om det sedan överhuvudtaget är partiets mål att hitta en permanent plats i partilandskapet är en annan fråga. Kanske nöjer det sig med att driva sina nuvarande frågor stenhårt några år tills de etablerade partierna genomgått generationsväxlingar och införlivat integritetsfrågorna på nätet i sina program på ett definitivt sätt.

Nödvändigheten av att vara inkluderande och ha förmåga att ta in nya perspektiv, förstå nya fenomen, lyssa till och omfamna nya grupper gäller även de etablerade partierna.

De som stelnar och sluter sig förlorar.

Jag tror att det var MUF-ordföranden Niklas Wykman som i en eftervalsanalys insiktsfullt sade att moderaternas ledning (och det gäller ju partiledningarna i övriga allianspartier och socialdemokraterna också) försökt skilja internet från verkligheten och därför inte förstått hur de unga lever med den nya tekniken. Det är en träffande sammanfattning av ett exkluderande förhållningssätt.

Lyckas och vill de etablerade partierna utöva självkritik och införliva de nya frågorna kring integritet och teknikutveckling i sina traditionella samhällsanalyser, och därmed även med större trovärdighet gå in i debatten kring upphovsrättsproblematiken?

Lyckas och vill piratpartiet med bevarad sammanhållning införliva klassiska politikområden i sina besked till väljare inför nästa nationella val och visa en viss lyhörd öppenhet för fler perspektiv och infallsvinklar än hittills, även på sina kärnområden?

Det är en av kapplöpningarna inför 2010.