Bakläxa för övervakningspolitiker

Om någon glömt bort nyttan av oberoende juridiska instanser med rätt att granska lagligheten i politiska beslut, bjöd EU-domstolen i går på en välbehövlig repetitionskurs. Det undantagslösa massintrång i medborgarnas privatliv som lystrat till det byråkratiska smeknamnet datalagringsdirektiv underkändes som olagligt och stridande mot medborgerliga rättigheter.

För den som älskar juridiska understatements + till kvävningspunkten hårt åtdragna, oklanderliga slipsknutar, med gift i sömmarna + var domstolens pressmeddelande poesi. Där återfinns bland annat slutsatsen att: ”det omfattande och särskilt allvarliga intrång som direktivet innebär i de aktuella grundläggande rättigheterna inte är tillräckligt noggrant reglerat.”

Det är vad man på vardagsspråk skulle kalla en brutal sågning av både hantverket i och värderingarna bakom den politiska hysteri som ledde fram till datalagringsdirektivets införande 2006.

Domstolen kritiserar direktivet för att vara oproportionerligt riktat mot ”alla individer, alla elektroniska kommunikationssätt och alla trafikuppgifter utan att det görs någon skillnad, begränsning eller undantag utifrån syftet att bekämpa grov brottslighet.”

Direktivet ger inte heller tillräckligt ”skydd mot riskerna för missbruk”.

Beskedet från EU-domstolen var väntat.Enskilda medlemsländers högsta instanser har redan kommit till samma slutsatser.

Men innebär det också en efterlängtad vändpunkt i kampen för den personliga integriteten? Lär sig Europas övervakningspolitiker något av bakläxan – möjligheten till eftertanke, sans och nya avvägningar – de just fick?

Hoppas inte för mycket. Gör det till en valfråga istället.