Argentina: Statsbankrutta eller offer för gamar?

Det är lätt att förstå den argentinska regeringens hätska protester mot beskrivningen av landet som statsbankrutt – för andra gången på 13 år. Beteckningen bankrutt väcker associationer till en ekonomiskt allvarligare och mer hopplös situation än Argentina egentligen befinner sig i. Åtminstone vid en historisk jämförelse.

Till skillnad från förra gången Argentina ställde in betalningarna 2001-2002, med skulder på nästan 100 miljarder dollar, är läget i dag ljusare. Då befann sig landet verkligen i ekonomisk, politisk och nära nog social kollaps, med allvarliga oroligheter, masskonkurser, snabbt stigande arbetslöshet, förödande räntegap mot USA, en valuta låst till dollarn, korruption och flera år av negativ BNP-tillväxt.

Inte för att läget är jublande gott tretton år senare heller. Den nya krisen är i grunden ett arv från den förra och strukturerna i landets underpresterande ekonomi är fortfarande djupt problematiska. Men ett antal år av hög tillväxt efter förra kraschen, bättre finanserna, en stabilare banksektor och en något mer tillitsfull politisk situation, gör att Argentina den här gången, trots på nytt växande problem och oro, inte borde vara lika illa ute.

Nu finns pengar för en ordnad process och en fortsatt långsam nedbrytning av det gigantiska skuldberget, så länge fordringsägarna är villiga att acceptera de omstruktureringar av skulderna som gjorts sedan 2002. Merparten är det. Argentina påpekar att landet i juni denna sommar, enligt avtal, lade undan pengar för räntebetalningar på 539 miljoner dollar till de innehavare av argentinska statsobligationer som gått med på omstruktureringarna.

Men ett antal s.k hedgefonder har aldrig accepterat den lösningen, utan drivit sina krav på återbetalning till domstol. Och häromdagen, efter resultatlösa förhandlingar, meddelade domaren i New York att fonderna, med miljardären Paul Singers Elliott Management som huvudaktör, har rätt till 1,33 miljarder dollar plus ränta. Innan Argentina gör den utbetalningen fryser även pengarna till de andra fordringsägarna inne. Och då blir landet formellt betalningsoförmöget.

Även om konsekvenserna inte väntas bli lika omfattande som 2002 – många har en längre tid utgått från att det skulle sluta så här och redan förberett sig – är den nya, formella bankrutten lika fullt en allvarlig situation, som kan få besvärliga följder om ingen lösning hittas.

Argentinas regering befarar att om man ger efter för Singer, kommer andra fordringsägare också att kräva in sina pengar, vilket skulle höja beloppet dramatisk och försätta landets finanser i en större kris. Därför har man satsat, bl.a i internationell opinionsbildning, på att diskreditera de kompromissovilliga hedgefonderna som hänsynslösa ”gamar” + öknamnet för fonder specialiserade på att utnyttja andras kriser. Även om det finns misstro mot Argentinas ekonomi och skuldspel i omvärlden, kan regeringen nog räkna med att ha sympatierna på sin sida i den här konflikten. Sista ordet är knappast sagt.