Ord inför helgen, 20 september

Några rader ur Kjell Espmarks samling ”De levande har inga gravar” (2002):

”Minns du den grekiska gravreliefen -/ ett avsked av sten:/ den ena ska just gå förlorad i stenen,/ den andra stanna i sitt halva liv./

Svårt att se var de två gestalterna/ ska kunna skiljas åt.

Den enas hand/ är ju en del av den andras höft,/ den enas böjda huvud ett stycke/ av den andras skakande skuldra./

Denna stund måste vara/ inte bara den döendes avsked/ från det liv som gnistrar i stenen/ och den levandes rop efter delen som dör/ utan också ett avsked från den andras sinnen/ och den andras ilande minnen,/ från det lånade öga man såg igenom/ och det liv den andra levt i en./

Den som just har dött/ dröjer ett tidlöst ögonblick/ under ett böljande lövvalv av sten/ för att trösta den som blir kvar.”