Skam att omvärlden inte gör mer för att stoppa IS

Flickor kläs av nakna, ställs ut på marknader, delas in i olika kategorier och säljs som sexslavar eller lämnas över till IS-ledare. Systematiska våldtäkter, tvångsaborter, prostitution och trafficking är en del av IS-skräckväldets ekonomiska och ideologiska strategi.

Det är FN:s särskilda sändebud Zainab Hawa Bangura som i en TT-intervju med henne och utrikesminister Margot Wallström berättar om detta, och om situationen i de områden av Irak och Syrien som kontrolleras av de islamistiska terroristerna.

Hon återger vittnesmålet från en 21-årig kvinna som såldes 22 gånger till olika män och ”varje gång tvingades genomgå en operation för att ”återställa oskulden””.

Zainab Hawa Bangura säger att hon aldrig tidigare ”sett denna nivå av brutalitet och grymhet” och anser att extremismen är den största utmaningen för det internationella samfundet i kampen mot sexuellt våld.

Den senaste månaden har IS gjort nya militära framryckningar i både Syrien och Irak. I veckan tog terrorgruppen kontrollen över staden Palmyra i Syrien och avrättar nu systematiskt motståndare som inte hunnit fly. IS har också erövrat viktiga gränsposteringar mellan Irak och Syrien, för att kunna operera friare mellan länderna. Tidigare i maj överföll man även irakiska staden Ramadi, och börjar på nytt komma hotfullt nära Bagdad.

Även om en del av de erövrade områdena inte har särskilt stor strategisk betydelse på lång sikt, och IS tryckts på defensiven det senaste halvåret, har de senaste veckorna varit ett nytt, beklämmande bakslag för den internationella koalition som direkt eller indirekt samarbetar för att militärt besegra IS.

Och även om de politiskt och humanitärt katastrofala och komplicerade situationerna i Syrien och Irak gör att militära insatser ensamt alltid kommer att vara otillräckliga, är det naivt att tro att IS ska gå att stoppa utan långt större och mer genomtänkta militära insatser från omvärldens sida.

Var är protesterna, uppropen och indignationen mot världssamfundets relativa passivitet inför den omänsklighet som IS står för? Var är kraven på militära hjälp för de människor som systematisk förslavas och mördas?

I jämförelse med mycket annat som brukar bli föremål för enorm vrede, högljudda krav och stora arrangemang, väcker IS och deras skräckvälde ett tämligen svalt engagemang.

Det är inte första gången som försiktigheten och tittandet åt annat håll breder ut sig, just när kampen för demokrati, mänskliga rättigheter och mångfald, och mot slaveri, massmord och förtryck, skulle behöva stöd som allra mest. Det avslöjar att mycket av det som sägs och skrivs i högtidston, exempelvis som tom ritual på internationella kvinnodagen, är betydelselösa, riskfria floskler. Det är en skam att omvärlden inte gör mer, även militärt, för att stoppa IS.