Ord inför helgen, 19 september

Göran Sonnevi, förstås, en europeisk höst som denna. De här raderna är ur ”Det omöjliga” (1975):

”och långt nere, snart tvåhundra/ år tillbaka/ rörde sig en ny musik/ som en fri möjlighet/ för då enstaka människor/ som kanske kunde/ någonstans någongång/ bli oändligt många/ Rörde sig som det ljusa spelet av löv i träd/ sett underifrån, tidigt/ med luften ännu klar av sömn/ och ljuset stigande/ som lätthet,/ solen/ utan tyngd Molnen/ som små fartyg, små/ över det oändligt djupa, ogenomskinliga/ havets klarhet,/ med segel, lyfta/ som hela skogarnas/ dansande lövträd -/

Djupt inne/ i det ofria Europa/ föddes denna musik -”