Humanistiska perspektiv på additiv tillverkning/3D-printing

I dag hade jag förmånen att få moderera ett rundabordssamtal på Sliperiet vid Konstnärligt campus i Umeå, om humanistiska perspektiv på additiv tillverkning/3D-printing.

Det är ett ämne som går att närma sig från många håll: politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt, akademiskt och tekniskt.

Hur ser förhållandet ut mellan individ och struktur, mellan sociala rörelser, ekonomiska intressen och institutioner ut? Hur löper processen från idé till färdigt föremål? Finns det risk för klyftor mellan dem som kan och har tillgång till tekniken och dem som inte har det?

Är additiv tillverkning en motkultur som förändrar samhället i grunden eller infogar sig den nya tekniken snabbt i en befintlig maktstruktur? Vilken plats kommer konstnärliga, kreativa processer att få, eller ta, i framtidens 3d-printing? Hur kommer prisnivåer och tillgänglighet att utvecklas framöver? Vilken roll kommer humaniora att spela i den utvecklingen?

Hur kan den användas praktiskt inom exempelvis utbildning som arkeologi och slöjd?

Sådana frågor diskuterades.

Det var intressant att få det humanistiska perspektivet som en uppföljning till Tillväxtverkets konferens förra hösten på samma tema: The Maker Movement is paving the way to the future ­– How can academia support the road ahead?