Theresa May söker ett nytt mandat
När Storbritanniens premiärminister Theresa May i tisdags lade fram sitt förslag om ett förtida parlamentsval den 8 juni, stod det snabbt klart att hon skulle få brett stöd, inte bara av sitt eget konservativa parti, utan i hela parlamentet.
Så blev det också, när utspel fullföljdes i votering. Dagens omröstning i underhuset slutade med 522 röster för och bara 13 emot. Storbritannien ska alltså redan i år gå till sitt första val efter beslutet att lämna EU.
Nyval, som blivit det gängse ordet i den svenska rapporteringen, är i sammanhanget en något vilseledande översättning av begreppen ”snap election” eller ”early general election”. Det leder lätt tankarna snett i en svensk kontext.
Även om det brittiska valsystemet sedan 2011 har fasta mandatperioder, och premiärministern numera behöver stöd av tvåtredjedelar av parlamentet för att kunna utlysa ett val i förtid, handlar det egentligen om ett tidigarelagt ordinarie val, varefter en ny femårig mandatperiod inleds.
Att utlysa ett nytt val vid rätt tidpunkt, och få det valda datumet att framstå som självklart, var en politisk konstart som förfinades i Storbritannien under många år. I den traditionen agerar nu även May. Reformen 2011 begränsade, men eliminerade inte, en premiärministers möjligheter att använda förtida val som ett strategiskt grepp.
Det kan göras utifrån en styrkeposition – en premiärminister och ett styrande parti vill skörda medan det blåser medvind i opinionen. Det kan göras för att lösa krångliga motsättningar kring vissa sakfrågor. Det kan göras i desperation, för att komma ur en politisk kris. Och det kan göras för att en regeringschef eller ett parti vill få nytt mandat efter stora händelser.
I det här fallet samverkar olika faktorer. Att Theresa May vill ha ett nytt besked av de brittiska väljarna i sommar har sannolikt flera skäl.
* Hon vill stärka den konservativa majoriteten och få större marginaler att möta trilskande partikamrater med, och låter sig därmed vägledas av alla de opinionsmätningar som nu tyder på att Tories kommer att vinna den 8 juni.
* Hon vill passa på att gå till val medan det största oppositionspartiet Labour befinner sig i djup kris under extremt ifrågasatte partiledaren Jeremy Corbyn. Den korta tid som återstår till 8 juni gör det onekligen svårt för Labour att hinna reda ut sina inre motsättningar, även om läget kan skifta snabbt och det finns fler oppositionspartier för May att se upp med.
* Och hon vill ha ett eget folkligt mandat inför de mycket svåra, komplicerade förhandlingarna som väntar med EU om Storbritanniens utträde ur unionen. Hon vill säkert också ha tid inför nästa val – som nu planeras till 2022 – att hantera kommande svekdebatter när de negativa konsekvenserna av Brexit börjar uppenbara sig.
Att May söker ett förtida val har alltså mer med strategi och förhoppningar, än med sakpolitik och nödvändighet att göra. Åttonde juni blir ännu ett laddat datum att invänta för Europa under 2017.
******
(Krönikan har även publicerats i VK och på vk.se. Den här bloggen används i första hand som textarkiv.)
