När siltappen stinker och personuppgifter läcker
Om grundläggande register börjar läcka, och annan lagstiftning gör att bara stora aktörer i praktiken tillåts ha plattformar, minskar den enskildes makt över sitt digitala vardagsliv ytterligare. I vår väntar ett Europaparlamentsval, där IT-frågor hör hemma högt uppe på dagordningen.
***
(Men först en sedelärande historia.)
Stinker siltappen, ska du akta dig. Så lär man ha tänkt, åtminstone på sina håll i Jämtland, när det begav sig. För tro det eller ej, ungdomar, men förr i tiden kom mjölken från korna (jag vet, jävligt vidrigt och klimatsuspekt!), och togs om hand direkt på gårdarna.
Och då gällde det att rensa bort skräp, djurhår, ohyra, partiklar och andra läskigheter innan mjölken kunde hällas upp, i flaskor för eget bruk eller i kannor i väntan på vidare transport med mjölkbilen.
Då behövdes förstås en sil av något slag. Det är därifrån begreppet ”mjölksil” kommer.
Fortfarande för ett sekel sedan gällde ofta regeln, att det du behöver får du lov att tillverka själv, av det du har runt omkring dig. På gårdarna fanns det mesta.
Dåtidens mjölksilar kunde vara en enkel tratt av trä, med ett hål mitt i. Den täcktes sedan av en mjuk så kallad ”siltapp” som mjölken fick rinna igenom. I siltappen, om den var välgjord, stannade skräpet kvar.
Siltapparna bestod vanligtvis av grankvistar, tyg eller – vilket Märta Brodén skrev i sin bok ”Nålbindning” (1973) – nålbundna lappar med ett garn av tagel från kosvansar som klippts om hösten, fått ligga över vintern, tvättats i asklut, torkats, kardats, spunnits, nystats och behandlats.
Men eftersom en siltapp i garn blev rätt äcklig av mjölken, gällde det att tvätta den noga efteråt, koka den ordentligt, ”helst i enelag” och låta den soltorka.
Ville man ta reda på vad en husmor gick för, var det bara, sades det, att granska hur väl mjölksilen sköttes, så visste man besked om den allmänna ordningen.
Det hände sig därför i Jämtland, att en mor en gång gav sin son rådet, att om han ville ta reda på vad en tilltänkt flicka hade för egenskaper, borde han ”lukta på siltappen” i hennes hem.
Historien har berättats av Anna Magnusson, som under många år var hemslöjdskonsulent i Östersund, i ett brev till Märta Brodén. Befria anekdoten från gamla, förlegade könsroller, och uppdatera den ett sekel, så håller konceptet än.
***
Men om det inte längre är mjölksilens status som avslöjar människans egenskaper, eller ens luddet i torktumlaren, kanske skötseln av lösenord och säkerhetskoder är en modern kandidat för er som vill testa en tilltänkt partner.
När hen använder 1-2-3-4 som kod, eller ”lösenord” som lösenord, på alla sina apparater, måste hen ha en helsikes massa andra kvaliteter för att det ska vara värt risken. Annars lär det snart nog att börja läcka känsliga uppgifter på ett ohygieniskt sätt.
Om hundra år kommer man att häpna över det tidiga 2000-talets attityder till IT-säkerhet och digital skötsel av stora dataregister, känsliga myndighetsuppgifter, personliga hemligheter, privatliv och grundläggande integritet. Och över det unga seklets totala godtrogenhet och aningslöshet inför ett framväxande big data-samhälle, där registrering och övervakning löper amok samtidigt som varningar för riskerna i hög grad ignoreras, eller avfärdas med attityden att: den som inget har att dölja, behöver inte oroa sig, och systemen går nog i grunden att lita på ändå.
***
Tidigare i veckan kom avslöjandet, från Computer Sweden, att 2,7 miljoner telefonsamtal som ringts till 1177 Vårdguiden sedan 2013, inom vårdregionerna i Stockholm, Södermanland och Värmland, och som tagits emot av vårdentreprenören Medicall, ”legat helt öppet som ljudfiler på en oskyddad webbserver”.
Computer Sweden kallar det i sin artikel med rätta för ”ett av de största haverierna någonsin när det kommer till svensk patientsäkerhet och personlig integritet.”
Man kan bara instämma. Att just vårdsamtal legat öppet tillgängliga är förstås extra allvarligt. Piratpartiets Mattias Bjärnemalm och Egil Möller skrev häromdagen en läsvärd debattartikel i Ny Teknik, där de påminner om vad sådana här läckor i förlängningen kan få för konsekvenser för de drabbade: Höjda försäkringspremier, utpressning, mobbning, svårare att få jobb, inbrott. I synnerhet personer med psykisk ohälsa kan bli särskilt utsatta.
***
Det passar också in i ett större mönster från senare år, om allvarliga läckor av känsliga uppgifter, både inom myndigheter och privata, kommersiella verksamheter. Gång på gång visar det sig hur ivern att samla in och spara uppgifter, eller söka digitala lösningar, inte följs upp av nödvändiga säkerhetsåtgärder för att värna människors personliga integritet, möjlighet till information och rätt att säga nej.
Insikten saknas ständigt att missbruk, slarv eller misstag via den mänskliga faktorn alltid kommer att ske, och att övervakning och registrering därför alltid ska ifrågasättas kritiskt. I de fall där nyttoskälen ändå överväger måste system omgärdas av skydd med stora säkerhetsmarginaler. Det sker sällan.
Istället avfärdas integritetsperspektivet som något suspekt och tjatigt, trots att det är centralt för att det digitala samhället ska kunna förbli fritt, rättssäkert och för alla.
***
Snart kommer människors digitala, algoritmstyrda profiler, spåren som finns på nätet, att börja sätta gränser och villkor för karriärer, service, tillgänglighet och rättigheter.
Ändå har den enskilda individen väldigt svårt att få makt över och insyn i, hur globala IT-jättar och säkerhetstjänster sammanställer profilen. För att inte tala om hur den sprids vidare och utvärderas i kommersiella syften eller för att ”effektivisera” verksamheter i gråzoner där ingen tar det fulla ansvaret i efterhand. Det kan bli spöklikt.
Om därtill register börjar läcka, och annan lagstiftning gör att bara stora aktörer i praktiken tillåts ha plattformar, minskar den enskildes makt över sitt digitala vardagsliv ytterligare.
Rätten till integritet, och värnet av ett fritt internet, måste uppmärksammas långt mer i samhällsdebatten. I vår väntar ett Europaparlamentsval, där IT-frågor hör hemma högt uppe på dagordningen.
************
Tidigare krönika om övervakning och integritet
Försvara internet mot övervakning och censur
Tidigare krönika om nålbindning:
