C och L borde gå in i regeringen

Centerpartiet och liberalerna borde gå in i regeringen och ge det blocköverskridande samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet en ärlig chans att lyckas. Att Kd och Sd nu sätter sig ner för samtal, gör att C och L måste bestämma sig för vad de egentligen vill.

***

Att kristdemokraternas Ebba Busch Thor satt sig ner för organiserade samtal med sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är en väntad följd av de tidigare besked som getts. Steg för steg har ett närmandet förberetts. Självklart är deras tanke att med samtalen lägga en tidig grund för ett nytt regeringsunderlag i svensk politik, till vilket de sannolikt snart hoppas kunna räkna åtminstone även moderaterna.

Genom att bryta det som varit ett tabu relativt tidigt under mandatperioden, söker de avdramatisera frågan och förankra vägvalet i god inför nästa val. Så tar ett konservativt block långsamt form i svensk politik, för första gången på mycket länge.

Det intressanta blir hur övriga partier, framför allt centerpartiet och liberalerna, reagerar på detta. På sätt och vis väntar ett mognadstest för dem. Men inte i det avseende som högerdebattörer hävdar. För beskedet från C och L, även från liberalerna under nyvala Nyamko Sabuni, borde bli att det allvarliga misstaget från regeringsbildningen, när de stannade halvvägs och låtsades som om de fortfarande är oppositionspartier, nu måste rättas till. Inte genom en reträtt, utan genom ett steg framåt.

Centerpartiet och liberalerna borde gå in i regeringen och ge det blocköverskridande samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet en ärlig chans att lyckas.

Testa vad det tål och går för. Ta egna ministerposter. Säkra ett inflytande över utrikespolitik och utnämningar. Ställ krav på att de mest uppenbart misslyckade (twittrande) S-statsråden ska bort. Tvinga både S och Mp att bekänna sig inte bara till januariöverenskommelsens existens, utan även dess innehåll, punkt för punkt.

Se vad som går att pressa ut ur samarbetet, i form av liberala reformer, prioriteringar och satsningar under resten av mandatperioden, i uppgörelser med socialdemokratin och de gröna. Syna om de menar allvar med att hålla sina interna vänsterpopulister på avstånd från regeringspolitiken kommande år.

Först då kommer det att finnas en erfarenhet och ett beslutsunderlag värt namnet inför nästa val och mandatperiod, att utgå ifrån i regeringsfrågan. Då har det blocköverskridande alternativet prövats på riktigt.

Jag tror att ett framgångsrikt sådant samarbete, mellan C/L, S och Mp, vore det bästa för Sverige de närmaste mandatperioderna. Men det kräver att de fyra partierna vill det på allvar, och börjar argumentera konstruktivt för sina uppgörelser som något värdefullt i sig, ett sätt att lösa allvarliga samhällsproblem, inte som en desperat, defensiv åtgärd för att hindra andra allianser.

Den förljugna halvmesyr som samarbetets nuvarande form utgör, håller inte och gör regeringspolitiken mycket svag. Att Kd och Sd börjar fila på ett konservativt underlag, säger öppet och ärligt vad de vill, sätter press på C och L. De liberala partierna måste äntligen bestämma sig. Det nuvarande samarbetet med S och Mp kan bli långt bättre än sitt rykte och förtjänar en ärlig chans. Gå in i regeringen.