Farligt läge när oljekrig hotar
De stort anlagda drönarattackerna mot två viktiga oljeanläggningar i Saudiarabien är en påminnelse om hur allvarligt läget är i hela Mellanöstern. Händelserna visar vad som står på spel om ett fullskaligt krig kring geopolitisk makt och olja i regionen skulle utbryta.
Att angreppet slog ut nästan halva landets oljeproduktion, och därmed fem procent av den globala oljeproduktionen, visar omfattningen. De ekonomiska konsekvenserna kan, åtminstone på kort sikt, bli mycket kännbara runt om i världen.
Oavsett om raketerna och drönarna kom från Iran, som en del uppgifter gjorde gällande på tisdagskvällen, eller om det var huthrebellerna i Jemen, understödda av Iran, som låg bakom, visar explosionerna hur laddad kraftmätningen är mellan framför allt Saudiarabien och Iran.
Att de krigande parterna i Jemen varit ställföreträdare för stormakterna är känt sedan länge. Även i Syrien och Libanon har väpnade grupper haft sådana funktioner. Det är en stormaktskonflikt via ombud som skapat flera av de humanitära katastrofer som plågat människorna i området sedan ett decennium.
Men just den ställföreträdande dimensionen har på något sätt fått omvärlden att underskatta, eller delvis blunda för, faran i händelseutvecklingen. Och även om Iran bär en stor del av skulden för den här krisen, vore det ett hyckleri utan like om västvärlden skulle ta detta som svepskäl för att solidarisera sig ytterligare med Saudiarabiens skurkregim, genom exempelvis ökad export av vapen.
Att kärnenergiavtalet som USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland tecknade med Iran 2015 fallit, med tilltagande spänningar och provokationer i Persiska viken och Hormuzsundet som följd, gör situationen ännu mer osäker och svårhanterlig.
Nu används långtgående provokationer, och i det här fallet öppna angrepp, som ett sätt att påverka styrkeförhållandena inför eventuellt kommande förhandlingar. Det är en livsfarlig utveckling. För varje ny incident rycker mer utbredda militära insatser närmare. Av dem kommer inget gott att komma.
***
Men händelserna de senaste dagarna är också en påminnelse om hur sårbart det oljeberoende samhället alltid kommer att vara.
I Sverige spelar inte oljan alla samma roll för energiförsörjningen längre, privat eller industriell, som i många andra länder. Men för transporter på väg kommer stigande oljepriser att märkas snabbt även här.
Omställningen till hållbara drivmedel, nästa generations privat- och transportfordon och en landsomfattande infrastruktur som krävs för att ersätta bensinbilen är värd att skynda på. Först och främst av miljöskäl, men även som ett sätt att minska beroendet av en smutsig energikälla och reducera sårbarheten vid regionala oljekrig ytterligare.
Det lär inte heller vara sista attacken av det här slaget vi ser mot oljeanläggningar i Mellanöstern.
Drönare används redan militärt i många sammanhang. Inte bara för övervakning, utan även för utomrättsligt dödande – en av vår tids stora, förtigna etiska skandaler – och kommer givetvis att bli ett vapen i händerna på framtida terrorister och miliser.
I ett redan spänt läge på gränsen till fullskaligt krig, behövs det väldigt lite för att de ledande aktörerna ska förlora greppet om situationen. Och när inbördeskrigen får fäste, och stormakterna och deras allierade strömmar till med trupper och vapen, är det nästan omöjligt att stoppa.
De humanitära katastroferna hittills på 2000-talet, där omvärlden alltför länge ryckte på axlarna eller försökte vinna egna fördelar av lokala konflikter, förskräcker i alla avseenden.
