Skellefteå kommuns drogtester borde väcka motstånd

Skellefteå kommun tänker införa slumpvisa alkohol- och drogtester på sina anställda. Syftet är att ”uppnå trygga och säkra miljöer” och så tidigt som möjligt kunna ge människor hjälp. Det låter bra, och med droger som varning kan man ju motivera det mesta utan följdfrågor. Men Skellefteås beslut är ytterligare ett olyckligt steg på en farlig och smygauktoritär väg. Protestera i tid!

Vad har en kommunal eller privat arbetsgivare för rätt – så länge du sköter ditt jobb som överenskommet och behandlar andra korrekt – att lägga sig i och få veta hur du är, hur du lever ditt liv, hur du surfar, hur du motionerar, hur du mår, vad du tycker, vem du gillar, vilka svagheter du har, vilka hemligheter du bär på, vilka brister du inte alltid bemästrar, vad du stoppar i din kropp?

Vad har makthavare inom politik och näringsliv för rätt att med hjälp av direkta och indirekta tvångsmedel, hot om uppsägning och utpressning, få veta mer om dig än kanske till och med dina närmaste och käraste?

Svaret borde vara: mycket liten. Hit, men inte längre! Träng er inte på, med era maktbefogenheter.

Engagerat arbete mot droger är viktigt. Att det finns en varm beredskap att hjälpa dem som har problem och söker eller behöver stöd, att se människor i farozonen. Men det är något helt annat än tvingande, slumpmässiga drogtester utan skäl. Självklart finns det också en del yrken och arbetsplatser där drogtester är absolut nödvändiga, där motiven är så starka. Men de är relativt få.

I andra sammanhang bör därför beskedet bli: Det finns saker som faktiskt inte angår er, som inte motiverar förebyggande åtgärder. Det finns en personlig integritet som väger tyngre än nyttoargument, välvilja, marknadsföring, hälsostatistik, profitmål och effektivitetskalkyler. Det finns något som inte förhandlingsbart.

Även om du kan belägga att ett integritetsövergrepp skulle kunna lösa vissa problem, finns det situationer där integriteten, hemligheten och osäkerheten ändå är viktigare. Den som inte fattar det, får nog svårt att förstå på vilket sätt demokratier skiljer sig från de totalitära system som med Kina i spetsen börjar bilda skola

***

Till det läskigaste i vår samtid hör den godtrogenhet som råder inför makthavares anspråk på att få kartlägga enskilda individers liv, undersöka privatsfärer, ta prover på kroppar. I den goda sakens, den felfria servicens, det fläckfria varumärkets eller den totala trygghetens namn.

Här borde fackföreningsledare, frihetliga socialister, vakna liberaler, Gösta Bohman-moderater och gröna kunna bilda allians mot de goda syftenas paternalism och övergrepp. Istället är det misstänkt tyst och lydigt.

I en samhällsdebatt som annars hyperventilerar av skräck för att historien  ska gå i repris, råder aningslöshet på ett område där faran är som störst, att gamla brott ska upprepas. Var är maktkritiken uppåt? Tvivlet? Insikten att långtgående befogenheter och system snart nog kan missbrukas?

Börjar vi den nätta vandringen längs de små stegens tyranni, blir det svårare för varje eftergift att säga stopp, nu räcker det. Integritetskränkningar kommer ofta med försäkringar om att det bara är för ditt eget bästa, att den som deltar lojalt inte har något att frukta. Gå inte på det. Håll gränsen.