M och Kd kan vara på väg in i en återvändsgränd

Moderaterna och kristdemokraterna fördjupar sitt samarbete med vänsterpartiet och sverigedemokraterna i riksdagen, och efterlyser fortsatt extra val i Sverige. Men de vågar inte tala klarspråk om hur det egna alternativet ser ut i sak. Det är inte bara fegt, utan rymmer också betänkliga inslag av nonchalans.

Trots att skillnaderna mellan januaripartierna och oppositionen är små – nästan obetydliga – när det gäller kommuntillskotten, har M, Kd och V, med stöd av Sd, gjort upp om en extra ändringsbudget kring just den frågan.

Förfarandet innebär ett ganska stort ingrepp i budgetprocessen, som inte bör göras lättvindigt och utan tydliga besked om fortsättningen. Utformningen av överenskommelsen, med en särskild udd riktad mot centerpartiet, visar dessutom att moderater och kristdemokrater inte längre har några ambitioner att inom överskådlig tid återknyta till allianssamarbetet.

Det är inget att säga något om. Alliansen är avvecklad på riksplanet, och en opposition har inte någon skyldighet att rädda regeringen.

Men i ett sådant läge borde det vara självklart för seriösa oppositionspartier att samtidigt redovisa på vilken grund, med vilken politik och vilka samarbeten, man vill få mandat att styra landet i stället. Det klarar varken M eller Kd av i nuläget.

Vill de söka en konservativ majoritet tillsammans med Sd? Vill de bygga vidare på uppgörelser med V? Har de andra planer?

För en ny regeringspolitik får det vägvalet förstås stora konsekvenser. Hur ser reformerna ut, som M och Kd önskar driva igenom med Sd eller V? Vad har kommuner, anställda, företag och verksamheter för besked att vänta då, om resurser, skatter, välfärd och regelverk?

Inga svar. Det strategiska spelet dominerar fullständigt. Någon egentlig beredskap att faktiskt ta över ansvaret verkar inte finnas inom oppositionen.

M, Kd, V och Sd formar majoriteter i riksdagen, men snarare i ett tillfälligt rus över Sd:s opinionssiffror, än med långsiktiga idéer om vad man realistiskt vill åstadkomma efter nästa val eller nästa regeringskris.

Det är för dåligt och för destruktivt. Moderaterna och kristdemokraterna kan vara på väg in i en återvändsgränd.