Hur vore det med ett tack till invandrarna på svensk arbetsmarknad

Många invandrare arbetar sedan länge hårt som en så självklar del av välfärden, tjänstesektorn, industrin, att vi kanske inte tänker på det. Utan dem skulle mycket vi tar för givet inte gå att upprätthålla. Kommer inte fler framöver ser det problematiskt ut, skriver jag i den här krönikan.

*******************

Det ska sägas, att varken regeringens eller moderaternas senaste utspel om arbetskraftsinvandringen är så bakåtsträvande som man skulle ha skäl att befara. Båda betonar utan reservationer att arbetskraftsinvandring är viktigt för Sverige.

Januaripartierna S, Mp, C och L vill, enligt besked på onsdagen, tillsätta en utredning av regelverket, i syfte att värna det som fungerar bra, men motverka uppenbara missförhållanden. Avarterna som ska bekämpas handlar om missbruk av systemen, fusk, exploatering av deltidsanställda, organiserad brottslighet och människosmuggling.

Utspelet är en reaktion på det som moderaterna presenterade tidigare i veckan. Regeringsunderlaget vill på alla sätt signalera en beredskap att diskutera detta med oppositionen. Till och med en del formuleringar är snarlika.

”Sverige ska vara det självklara landet för drivna, företagsamma och strävsamma människor – från hela världen”, skriver moderaterna i sin presentation, ”men det svenska systemet utnyttjas av oseriösa aktörer samtidigt som högkvalificerad arbetskraft utvisas. De här problemen måste lösas.”

Den retoriska balansgången är gemensam för regeringen och moderaterna.

Januaripartierna vill bland annat stoppa kompetensutvisningarna, besluta om en anmälningsplikt för arbetsgivare när anställningsförhållanden förändras, införa försörjningskrav för anhöriga och utreda möjligheten till ett talangvisum ”för personer som har en utbildning eller yrkeserfarenhet som Sverige har stort behov av”.

Moderaterna är i sitt dokument inne på i huvudsak samma spår: Stoppa kompetensutvisningarna. Attrahera experter. Höja lönekraven så att de motsvarar en heltid, Och införa ett försörjningskrav för anhöriga.

Men det finns också skillnader. Moderaterna säger nej till s.k. spårbyten för asylsökande som fått avslag men söker arbetstillstånd. Januaripartierna vill istället, efter en kompromiss, undersöka om spårbyten i vissa fall bör underlättas som ett sätt att ta tillvara kompetens som redan finns i landet.

Förslaget från M att Migrationsverket ska kunna ”inhämta, lagra och söka bland biometriska data gällande alla personer som söker uppehållstillstånd i Sverige” borde väcka invändningar. Partiet vill även stoppa arbetskraftsinvandring av personliga assistenter.

Sådana skillnader till trots borde det finns förutsättningar för januaripartierna och moderaterna att samtala under ordnade former kring detta, med utgångspunkten att fusk ska beivras, system skyddas mot missbruk, men att arbetskraftsinvandring är något Sverige behöver mer av.

Det blir också ett test av moderaternas ärliga uppsåt i riksdagen. Lockar ett nytt samarbete med V och Sd mer än att, som M själva formulerar det, vårda en i grunden god reform?

***

Att underlätta en framtida personal- och kompetensförsörjning genom arbetskraftsinvandring är av avgörande betydelse för svensk välfärd och svenska företag. Det är ger både tillväxt och skatteintäkter. Fler, inte färre, behöver vilja komma hit för att arbeta. (En förutsättning för att det ska lyckas är förstås att det svenska samhället är tryggt att röra sig i och inte präglas av våld, gängöverfall, barnrån och bombdåd.)

Annars kommer inga ekvationer att gå ihop länge till. Det är märkligt att så mycket av debatten handlar om välfärden, utan att behovet av personal i verksamheterna, efter nästa stora demografiska skifte, lyfts fram mer.

Många invandrare arbetar sedan länge hårt som en så självklar del av välfärden, tjänstesektorn, industrin, att vi kanske inte tänker på det. Utan dem skulle mycket vi tar för givet inte gå att upprätthålla. Kommer inte fler framöver ser det problematiskt ut.

Men kollektiva misstänkliggöranden gör att de ofta bemöts av misstro och fientlighet. Hur vore det istället, åtminstone ibland, med ett tack för att ni finns här, vilken tur att ni kom, vad betydelsefulla era insatser är.