Ös på med massiva direktstöd till drabbade företag

Ska så många jobb och välfungerande företag som möjligt kunna räddas genom den här krisen måste regeringen ösa på med massiva statliga direktstöd till dem som nu kämpar för ren överlevnad. Det måste gå snabbt, göras obyråkratiskt och få kosta enormt mycket under en begränsad tid. Utan krusiduller och onödiga omvägar, skriver jag i den här krönikan.

***

Allt fler når fram till samma slutsats nu: Ska så många jobb och välfungerande företag som möjligt kunna räddas genom den här krisen måste regeringen ösa på med massiva statliga direktstöd.

Det måste gå snabbt, göras obyråkratiskt och få kosta enormt mycket under en begränsad tid. Utan krusiduller och onödiga omvägar. Även om statsskulden ökar rejält och statsfinanserna efteråt kommer att vara ansträngda, och en del insatser går även till dem som egentligen inte borde bli föremål för stödet, är det ett pris värt att betala.

Så extremt pressat är läget i en lång rad branscher och för många av de företag som bär upp svensk arbetsmarknad och samhällsekonomi. Lämnas de åt sitt öde, kommer inte resurserna att räcka särskilt länge för den vård och omsorg som krävs, under resten av den här pandemin och inför eventuella framtida, liknande kriser. Och det kommer inte att finnas några arbetsplatser att återvända till för dem som staten nu tar ökat ansvar för vid coronarelaterade permitteringar och uppsägningar.

De närmaste veckorna och månaderna handlar för otaliga drabbade företag inte om tillfälliga sparkrav, försenade intäkter och jobbiga neddragningar, utan om ren överlevnad.

Beslutsfattarna är förstås fullt medvetna om vad som står på spel. Insatserna som regeringen och riksbanken beslutat om hittills, för att värna jobb och hotade verksamheter, har varit snabba, noggranna och rejäla.

Utöver stödet till kommuner och regioner, har det bland annat handlat om tillfälligt slopad karensdag, nya regler för korttidspermittering,  statlig sjuklöneansvar, sänkta sociala avgifter, rabatt för hyreskostnader, extra stöd till kultur och medier, möjligheter att skjuta upp skatteinbetalningar och omfattande låne- och kreditgarantier.

Dessutom har riksbanken förklarat sig beredd att gå mycket långt för att via stöd åt banksystemet och köp av värdepapper hjälpa till att hålla ekonomin igång.

Allt detta har varit genomtänkt och berättigat. Vid djupare kriser av det här slaget blir det också tydligt vilken styrka som finns i ett land där ett konkurrenskraftigt, fritt näringsliv, starka fackföreningar, generell välfärd och robusta socialförsäkringar förstärker varandra. Stimulanser, krisåtgärder och ansvarstagande uppgörelser finns då delvis redan inbyggda i systemet, och kan få effekt snabbare och mer träffsäkert än i länder som saknar motsvarande trygghetssystem.

Men de stödpaket som presenterats i Sverige de senaste veckorna kommer trots det inte att räcka. Och delvis är de konstruerade på ett sätt som blundar för det akuta läge småföretag – inte minst inom tjänstesektorn – hamnat i. Rationella i teorin, men otillräckliga i praktiken.

Coronakrisens följdverkningar skiljer sig fundamentalt åt från regelbundet återkommande finans- och konjunkturtapp.

Jämförelser görs gärna mellan finanskrisen för ett drygt decennium sedan och coronakrisen i dag. Men problemen då hade sina rötter i politiska felbeslut, kraschade finansmarknader och många länders ihåliga statsfinanser, vilket fick konsekvenser för en annars ofta ganska stark realekonomi. Coronaviruset slår nu direkt på realekonomin, i flera olika led samtidigt och blixtsnabbt.

När efterfrågan nästan helt uteblir för ett företag, som en följd av införda restriktioner, eller när en verksamhet i praktiken ställs in, då har lån, uppskjuten skatt (med hotande räntefälla) och andra stöd av liknande slag begränsad relevans.

Även bankernas vilja att faktiska agera som regeringen och riksbanken önskar kan överskattas. Kredit- och lånevägen via bankerna kan visa sig bli krånglig och utdragen. I synnerhet för mindre företag utan stora marginaler och finansiella muskler.

Traditionella stimulanser av ekonomin är inte heller det som behövs mest just nu (den fasen kommer senare), när delar av samhället och det sociala livet är fysiskt nedstängt.

Problemet nu är inte brist på pengar hos konsumenterna, eller en tekniskt motiverad strukturomvandling, utan att vissa företag inte längre får eller kan nå sina kunder överhuvudtaget, eller att viktiga internationella leveranskedjor brutits upp.

För verksamheter som hamnat i ett hopplöst dilemma av det slaget hjälper varken uppskjutna kostnader, lån eller konsumtionsstimulanser. De behöver få hjälp att överleva under en mycket begränsad tid, några brutalt förlorade månader som är ofrånkomliga undan om smittbekämpningen ska bli framgångsrik. Men de blir konkurrenskraftiga och produktiva snabbt igen när vårdläget tillåter att restriktionerna lättar.

Att tvinga dem i konkurs eller kreditfällor av specifika coronaskäl, skulle bli långt dyrare för Sverige, med allvarliga och långsiktiga konsekvenser genom hela samhället.

Självklart finns det bland dem företag som var på gränsen att få ge upp redan innan corona, och inte är konkurrenskraftiga. Såna exempel finns i alla näringar. Men de är så relativt få i sammanhanget att det inte har någon större betydelse för hur tillfälliga, akuta stödinsatserna organiseras.

Nästa steg i den ekonomiska krisbekämpningen måste bli ett ökat inslag av mycket omfattande direktstöd från staten till i grunden livskraftiga företag. Tveka inte – ös på.