Låt inte coronabekämpning bli en ursäkt för total övervakning

Kring nyår hade VK ett inslag där olika medarbetare skulle försöka sammanfatta 2010-talet ur någon speciell aspekt. Jag valde den här vinkeln:

”2010-talet var ett decennium när vi gick från att fråga makten ”vad fan angår det er?” till att fråga individen ”vad har du att dölja?”.
Att hävda rätten till personlig integritet har förvandlats från en mänsklig rättighet till något suspekt.
Bevisbördan ligger inte längre på politiker, arbetsgivare eller kommersiella företag som vill få veta något om en person. Den har flyttats till dem som inte från början vill göra sina handlingar, åsikter och kommunikationer tillgängliga.
Det spelar ingen roll om du läser det finstilta. De kommer att försöka registrera och manipulera skiten ur dig i alla fall. För vad ska du göra åt saken? De har makten, pengarna och de juridiska resurserna, och du har bara din sårbara, stressiga vardag. 2010-talet var ett decennium när övervakningssamhället triumferade, och många aningslöst lät det ske. Förr eller senare, kommer vi att tvingas kämpa igen, för rätten till hemligheter och privatliv.”

Corona aktualiserar det perspektivet dramatiskt, lite i skymundan. Värdet av ett fritt internet, utan monopol och övervakning, kommer att bli en av de viktigaste insikterna att vårda när det medicinska dramat så småningom är över.

Om vi inte fattat det förut, vet vi det nu: Digitaliseringen, big data och ny teknik möjliggör en direkt fysisk övervakning av människor i aldrig tidigare skådad omfattning, in på bara kroppen och utan frizon.

En sådan övervakning kan i auktoritära staters tjänst snabbt kopplas ihop med andra repressiva åtgärder. När teknik och undantagslagar väl är på plats behövs bara några snabba ursäkter för att börja använda dem till förföljelse av oliktänkande, trakasserier av minoriteter, stopp för granskande journalistik, sabotage av fria val och olika betygssystem för ”gott uppförande” (lojalitet med regimen) som straffar politiska motståndare.

Det som präglat Kina de senaste åren, är bara några nycker och trender bort även i västvärlden. Du kommer inte att kunna röra dig i hemlighet. Du kommer inte att kunna träffa andra, handla, läsa, lyssna eller ha en puls, ha en kroppstemperatur, ha ett hälsoläge utan att det registreras. Dina vanor, dina vänner, dina sympatier och din livsstil blir den godtyckliga maktens angelägenhet.

I Europa görs nu mycket för att underlätta en snabb, storskalig smittspårning på olika sätt. En del av det går absolut att motivera. Även satsningar på appar och liknande digitala lösningar tar integritetsfrågan på stort allvar.

Men tro inte att de utvidgade och av krisen sanktionerade möjligheterna till övervakning, datainsamling, fysiska restriktioner och förhandscensur kommer att lämnas därhän av råbarkade makthavare när coronahotet är borta.

Avvecklingen av det öppna, oövervakade samhället kommer att gå blixtsnabbt i många länder efteråt, och med försök att skönmåla det som en lovvärd beredskap, ifall vi inte ser upp. Att värna ett fritt internet, måste vara en prioriterad uppgift om den utveckling ska kunna stoppas.

Om nätet och nätets infrastruktur kan hållas så fria, tillgängliga, avmonopoliserade och svårövervakade som möjligt, kan nätet bli en frizon för diskussioner, möten, skapande och demokrati som auktoritära krafter inte kommer åt lika lätt, lika snabbt. Då bromsas även möjligheterna till fysisk övervakning. Det går hand i hand.

Låt inte coronakrisen bli täckmantel för införandet av det totala övervakningssamhället.