Beska besked om arbetslösheten som hotar Sverige

I det dystraste av de två scenarier Arbetsförmedlingen presenterade den här veckan, hamnar arbetslösheten i Sverige på 14 procent under september. Vanligtvis skulle sådana siffror få det att svindla för ögonen. Den något mer optimistiska av myndighetens grafer anger en arbetslöshet på 11 procent i juli. Även det vore under normala omständigheter ett katastrofbesked.

I båda varianterna beräknas arbetslösheten dessutom ligga kvar på jämförelsevis mycket höga siffror också efter en viss ekonomisk återhämtning skett (vilket i sin tur förutsätter att samhället kan öppnas upp igen inom några månader).

Vad en krasch på arbetsmarknaden och i näringslivet av det slaget skulle betyda inte bara för de direkt drabbade, utan för hela ekonomin, för välfärden och många kommuner, är lätt att räkna ut. För att romantisera det ekonomiska nödstoppet, en ökad kollektiv fattigdom, och i det se ett bättre samhälle växa fram, måste man befinna sig på tryggt avstånd och långt ifrån drabbade anställda och arbetsplatser.

Krisen slog till i ett explosivt förlopp, men följderna kommer att bli utdragna och vara kännbara efter det att coronaviruset är borta.

Även Europeiska kommissionens ekonomiska vårrapport levererar beska prognoser när det gäller just den svenska arbetslösheten. Där räknar man med 9,7 procent arbetslösa i Sverige efter det här året och 9,3 nästa år.

Det är högt vid en europeiska jämförelse och understryker att klyftorna på arbetsmarknaden förblir ett av Sveriges stora problem, trots de många goda åren av högkonjunktur, starka statsfinanser och ett konkurrenskraftigt, högkvalificerat näringsliv inom både industri- och tjänstesektor.

Tyvärr framstår Arbetsförmedlingens och EU-kommissionens prognoser som realistiska snarare än pessimistiska. Sedan första mars har 122 000 personer skrivit in sig som arbetslösa och 69 188 varslats om uppsägning.

Nedgången slår brett mot flera olika näringar och branscher. Värst utsatta är hotell- och restaurangverksamhet, bemanning och transport. Men fler står på tur om krisbekämpningen misslyckas.

För många företag är situationen akut, och marginalerna krymper snabbt. Ofta uteslutande som en följd av coronavirusets spridning och de medicinskt nödvändiga restriktionerna i samhället.

***

Slitningarna i Sverige kommer att bli enorma om ett värsta-scenario slår in och den globala handeln och de globala leveranskedjorna störs kraftigt under lång tid.

Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen, säger i sin kommentar att vi får räkna med ”stora skillnader i arbetslösheten både geografiskt och mellan olika yrkesgrupper. För den som övervägt att utbilda sig eller att ställa om sitt yrkesliv kan det här vara rätt tid.”

Tro alltså inte, var det indirekta budskapet, att alla förlorade jobb och yrkeskarriärer som nu går förlorade kommer tillbaka efteråt.

Den arbetslöshet som hotar att växa fram är sammansatt av flera olika faktorer:

* Tillfälligt men drastiskt avstannad efterfrågan för företag med verksamheter som måste vänta och härda ut, men som kan räkna med ett uppsving efteråt om de finns kvar då.

* Besvärliga, men inte bestående, störningar av produktionen i viktiga industrier med trots allt goda framtidsutsikter.

* Uppskjutna investeringar i branscher som avvaktar läget, och står redo att satsa för fullt igen när det lättar.

* Men också en av automatisering, näthandel och digitalisering påskyndad strukturomvandling som redan inletts i delar av samhällsekonomin. Fysiska butiker och serviceinrättningar som trängs från flera håll samtidigt.

Där fungerar coronakrisen som en snabbspolning framåt, med ett brutalt förlopp som inte lämnar något utrymme för en gradvis anpassning.

Till det ska läggas en allmän osäkerhet världen över om framtiden.

En del verksamheter som drabbas kommer alltså att kunna köra igång snabbt igen, med jobben intakta, när den akuta krisen är över.

Andra kommer att behöva längre tid för att starta upp på nytt – en försiktighet inför resor och trånga folksamlingar lär finnas kvar hos många människor – men trots allt ha affärsmodeller att återvända till.

I många fall kommer livsverk att ha fallit som en följd av coronakrisen och inte gå att bygga upp på nytt. Småföretag som alltid står ensamma utan tung uppbackning och människor med mödosamma yrkeskarriärer inom branscher som aldrig blir sig lika igen.

Det är därför stödpaketen i hög grad måste syfta till att rädda välfungerande företag från att gå under i onödan. Men det betyder också att arbetslösheten de närmaste månaderna kommer att te sig väldigt olika beroende på vilken kategori de drabbade tillhör.

För unga kan utbildning och nya vägval komma som en smidig lösning. För äldre arbetstagare, som riskerar att halka efter i en teknisk omställning när gamla jobb försvinner, kan det däremot bli långt svårare att hinna med. Och människor som redan befinner sig i utanförskap får ännu längre till fasta jobb.

Där kommer stora hjälpinsatserna att bli nödvändiga, om samhället ska hålla ihop.

De generella välfärdssystemen är mycket värda i lågkonjunkturer. Inte bara för människors trygghet utan också som hjälp till omställning och livslång kompetensutveckling. Att Sverige har dem på plats kommer att betyda mycket det här året.

Men över tid bygger de, liksom resurserna till vård, skola, omsorg och kultur, på att det finns ett livskraftigt näringsliv med många företag som kontinuerligt skapar jobb.

***

Hela ekonomin är sedan decennier mitt uppe i ett långsamt avsked till det traditionella industrisamhällets arbetsmarknad och konsumtionsmönster. Själva yrkeslivet skiftar karaktär steg för steg. Även tjänstesektorn omvandlas ofrånkomligen.

I grund och botten är den utvecklingen inget att beklaga.

Handel och innovationer kommer att ta sig nya uttryck, men leva vidare. Nya jobb, nya utbildningar och nya branscher lär växa fram och ersätta det som automatiseringen tar över. Både högkvalificerade och enklare jobb. Förhoppningsvis välbetalda och mindre slitsamma, kanske med kortare arbetstider, som tillåter livslånga, skonsammare, omväxlande yrkeskarriärer och ger mer tid över för fritid, kultur, bildning och umgänge.

Även ur miljösynpunkt kommer mycket att ske i positiv riktning. Minskat slöseri. Nya uppfinningar för bättre hushållning med naturresurser. En omställning till det förnyelsebara, bort från fossilekonomin, möjliggörs. Det kommer att skapa framtidsjobb.

Men allt det, innovationerna och hållbarheten, förutsätter att vi undviker en krasch som skapar ekonomiskt kaos, politiska konflikter och social förtvivlan, och som får ropen på auktoritära, aggressiva, exploaterande samhällsmodeller att öka i styrka.

För svensk del är det därför viktigt att ta varningssignalerna om en alarmerande hög arbetslöshet på allvar. Det är ett problem som grodde redan före coronakrisen, och som kommer att ha förvärrats efteråt.

Bemöt det långsiktigt och börja nu.