EU ruttnar inifrån när ett medlemsland blir diktatur

”Ungern är inte längre en demokrati.” Det säger den brittiske historikern och författaren Timothy Garton Ash i det senaste avsnittet av POLITICO:s podcast ”EU Confidential”.

”Den liberala demokratin”, konstaterar han, ”har eroderat i Ungern under de senaste tio åren, samtidigt som Ungern har varit medlem i EU, och EU har gjort nästan ingenting för att stoppa det. Pengarna har fortsatt att flöda in i Viktor Orbáns kistor. I dag är Ungern en diktatur.”

Om den slutsatsen är Timothy Garton Ash inte ensam. Sedan Orbán med coronakrisen som svepskäl skaffat sig en diktators makt att styra genom dekret på obestämd tid, ställa in val och sätta sig över annan lagstiftning, är det svårt att använda någon annan beteckning.

Journalister och debattörer i Ungern kan nu dömas till långa fängelsestraff om de rapporterar nyheter som stör regimen.

I förra veckan vittnade oppositionspolitiker om hur arresteringar och förhör redan inletts i landet med den nya lagstiftningen som utgångspunkt. Syftet är entydigt: att skrämma obekväma, kritiska röster till tystnad.

Redan tidigare har Orbán systematiskt arbetat på att undergräva domstolssystemet, försvåra för fria medier, jaga minoriteter och politisera ledande kultur- och utbildningsinstitutioner. Nu fullföljer han den processen.

Och EU står verkligen handfallet, inför utvecklingen i både Ungern och Polen.

Det visar sig att Europeiska Unionen har förbluffande få konkreta möjligheter, inom ramen för nuvarande fördrag, att tvinga enskilda medlemsländer att respektera ens grundläggande regler om demokrati och mänskliga rättigheter. Åtminstone har det varit bedömningen hittills.

Därför har inget allvarligt försök gjorts att ställa Ungern inför ett ultimatum, med hot om indragen rösträtt i ministerrådet och därefter uteslutning.

Istället riskerar en gammal misstanke att bekräftas: När ett land väl accepterats som medlem kan dess regering under nuvarande ordning relativt snabbt börja strunta i de stränga antagningskriterierna och skratta åt varningar från EU:s institutioner. I synnerhet om den lyckas bilda allians med andra auktoritära ledare. Så ser det ut.

Att EPP, Europaparlamentets största partigrupp bestående av konservativa och kristdemokrater, ännu inte brutit definitivt med Orbáns Fidesz-parti (vilket både M och Kd i Sverige krävt ska ske) är talande. Det är de små stegens eftergifter som ger en diktator klartecken att köra på.

I slutändan, tror många bedömare, är det bara hotet om indragna EU-bidrag som kan få Ungern och Polen att lyssna. Men skulle fler länder falla under auktoritära styren, kanske påskyndat av coronakrisens undantagstillstånd, försvinner även den möjligheten.

Det europeiska samarbetet måste bottna i starkare principer än så.

Om en diktator kan rycka på axlarna åt EU:s grundfördrag, och ändå förbli medlem, som om ingenting hänt, då har EU börjat ruttna inifrån.