Upp till kamp mot konsultflosklerna
”Avfärda inte det mänskliga/ med ständiga hänvisningar till det upphöjda./ Det är i sinnenas rike där smärtorna och glädjen bor/ som vår värld skall förklaras.”
(Harry Martinson, i Passad)
***
Vi snackar om en mångmiljonindustri, och ett belöningssystem. Ingen som tjänar på det – eller hoppas tjäna på det i framtiden – kommer att säga stopp. Ingen i maktposition kommer att ställa sig upp och säga: Nu får det räcka, vad håller vi på med?
Det är upp till oss andra, att börja värja oss. Att inte delta i spektaklet längre, inte skänka det legitimitet, inte vara nickedockor inför tomheten. Att våga självständighet på ett internt möte även när det förstör stämningen.
Jag talar om den konsult-, pr-, management-, livsstils- och powerpoint-svenska som fräter sönder språk och tanke på konferens efter konferens, internt möte efter internt möte, temadag efter temadag och enkätundersökning efter enkätundersökning, utvärdering efter utvärdering, runt om i det privata och offentliga Sverige.
Hela floden av tillfälliga koncept, föråldrade och utbytta om ett halvår, som stjäl vår tid och värdighet, och får att krympa oss själva. Allt som reducerar komplexa sammanhang till jargong och stereotyper. Som likt jakthundar nosar upp minsta gemensamma nämnare och glömmer allt som avviker, nyanserar och i slutändan betyder något.
Den ängsliga följa-John-leken av tankemodeller och kodord som drar med sig politik, näringsliv, kulturliv, medier, universitet och skolor in i en gegga av läpparnas bekännelser och falsk konsensus. Och när vindarna vänder, när andra auktoriteter tar över dagordningen, står ofta samma personer beredda att haka på även på den nya jargongen, som om ingenting hänt.
Ibland hinner de knappt med i vändningarna, och blamerar sig med motsägelser inom loppet av några veckor. Det är lajka hit och lajka dit, utan egen stadga, hållning, ryggrad. Så växer inga samtal i annat än idylliska stämningar eller avspärrade bubblor.
Konsultflosklerna är farliga också av det skälet, att de blir så lätta redskap i maktens och tidsandans händer. Och makt och tidsanda skiftar, ibland våldsamt. Har vi vant oss av med att tänka och tala själva, stå för en fundering, en avighet, även om vi ligger i otakt, har vi även vant oss av vid hur man gör motstånd när extremister, dogmatiker och hatdrev av allehanda läror tar över.
***
Fast å andra sidan: det här hyckleriet är ju något av en svensk nationalsport, som vi börjar fostras till redan i unga år. Internationella studier må visa att svenska skolbarn inte äger på särskilt många områden. Men jag tror att det finns en gren där de kan rosta skiten ur vem som helst: Förmågan att genomskåda meningslösa enkätundersökningar och att härda ut ihåliga temadagar.
Den talangen är inpräntad i kidsen från sexårs och framåt. I konsten att artigt och taktiskt kryssa ”rätt” rutor för att göra chefer/inhyrd kompetens glada, slippa följdfrågor och så snabbt som möjligt få springa ut på rast/gå och fika, har vi under generationer drillats till mästerskap i Sverige.
***
Invändningen mot den här artikeln är att du inte kan dra all konsultverksamhet, alla enkäter, alla temadagar och alla powerpoints över en kam. På det vill jag svara direkt: Det stämmer, du kan inte dra all konsultverksamhet, alla temadagar, alla enkäter och alla powerpoints över en kam.
Du ska överhuvudtaget akta dig för att dra någonting alls över en kam. Jag vill att du vänder dig till personen som sitter på din vänstra sida, och diskuterar det med hen i en minibikupa. Så ska vi lägga era slutsatser i pipelinen sedan, och processa.
Det här är inte heller en kritik av någon enda konsult. Locka ut dem ur manus och oneliners, och de har vanligtvis mycket intressant att säga. Det här är en anklagelse mot deras uppdragsgivare, mot företagsledningar och offentlig sektor, mot alla arrangörer som inte har vett att använda kompetens och projektpengar på ett bättre sätt. Som köper in tjänster för att kunna bekräfta något redan beslutat eller redovisa ett luftslott inåt eller utåt.
Det här är en anklagelse mot alla som slösar bort både konsulternas och medarbetares tid och kunskap. Det här är en anklagelse mot alla oss som inte säger ifrån, som faller in i tugget.
Ofta handlar det mest om att efteråt kunna säga att ett arrangemang ägt rum, så att makten kan belägga att alla tillfrågades och följde med i den riktning som var utpekad. Inte om att sätta igång en diskussion, fördjupa, nå insikter. Och, återigen, vem som har makten, vilken lära som har medvind, skiftar alltid förr eller senare. Är systemen och diskussionerna inte tillräckligt tröga och motsträviga, kan mycket galenskap slinka igenom oemotsagd.
***
Vi måste bryta oss fria. Vägra att sitta som ja-sägare när det blir för dumt, ytligt och orimligt, ritualer för lydnad och smidighet. Också vägra det som DN:s Viktor Barth-Kron i veckan kallade för konceptdårskap. Acceptera färre floskler. Bara svara på enkäter som tar oss på allvar och betyder något. Bojkotta resten. Börja återerövra ett språk som går att använda för samtal, erfarenheter och liv.
*****************************
Ett par till krönikor i samma anda:
Med örat tryckt och tryggt mot samtiden
