Demokratin avvecklas i Turkiet – ställ in medlemskapsförhandlingarna

Att Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, med maktfullkomligheten som sin snart enda vägledande princip, eftersträvar diktatoriska befogenheter, och är beredd att gå brutalt till väga för att nå dem, har varit uppenbart länge.

Steg för steg har förtrycket i landet ökat de senaste åren. Under Erdogans styre förföljs, trakasseras och tystas granskande journalister och fria debattörer. Kritiker, oppositionella politiker och företrädare för minoriteter fängslas, görs arbetslösa eller riskerar att få sina liv förstörda på andra sätt, om de inte böjer sig.

Det helt oacceptabla och av de flesta med rätta fördömda försöket till militär statskupp förra året har fått alla hämningar att släppa hos Erdogan. Trots att även den parlamentariska oppositionen och många av Erdogans meningsmotståndare under de kritiska timmarna slöt upp bakom honom och bekämpade kuppmakarna, valde Erdogan att ta händelserna som svepskäl för att avveckla den turkiska demokratin ytterligare.

Han har sedan dess i praktiken genomfört en egen utdragen statskupp. Genom lynchjustis, massarresteringar, utrensningar inom rätts- och utbildningsväsendet, en oförsonlig jakt på oppositionella och ständigt nya attacker på journalister.

Att han också vill se dödsstraffet återinfört, att han hetsar sina anhängare med det som ideal, säger det mesta om Erdogans avsikter och auktoritära hämningslöshet.

I början av 2000-talet fanns det vaga, försiktiga och kanske naiva förhoppningar om att Erdogan och det av honom grundade partiet AKP skulle kunna bli en demokratiserande, försonade kraft i ett land plågat av motsättningar, återkommande militärkupper och förtryck av minoriteter. Under ett par år verkade tankarna på ett framtida turkiskt medlemskap i EU inte enbart verklighetsfrämmande. Det känns onekligen väldigt länge sedan i dag.

Att en knapp majoritet, åtminstone enligt det officiella valresultatet, av landets medborgare i helgen röstade ja till författningsändringar som ger presidenten avgörande kontroll över parlament, regering och rättsväsende, innebär att demokratins grundprinciper nu snabbavvecklas i Turkiet. Folkomröstningen har föregåtts av en massiv statlig propaganda för Erdogan och ja-sidan, samtidigt som oppositionen drabbats av sabotage, våld och hot.

Omvärlden, med EU i spetsen, måste öka stödet till och sina kontakter med de demokratiska krafterna i landet; journalister, föreningar, människorättsaktivister och aktörer i civilsamhället som fortfarande kämpar för en demokratisk utveckling.

Men EU måste också våga dra slutsatser när det gäller de formella relationerna till Erdogans regim. Ett första steg vore att konstatera att det dessvärre inte längre finns någon grund kvar för fortsatta förhandlingar om ett turkiskt EU-medlemskap.

Det är dags att ställa in dem.

****************

(Krönikan har även publicerats i VK och på vk.se. Den här bloggen används i första hand som textarkiv.)

Fler krönikor på temat:

Bara en kort suck av lättnad för Turkiet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>