En träffande och läsvärd betraktelse återfinns i dagens Upsala Nya Tidning kring ’F-skatteproletariatet’ och vilka perspektiv som egentligen dominerar i den politiska debatten.

Jag har varit inne på ämnet i den här krönikan.

Småföretagarna har skuffats undan, misstänkliggjorts och behandlats illa tillräckligt länge av likgilitiga beslutsfattare, snorkiga intresseorganisationer och annat etablissemang.

Att lätta på regelverken, ta bort byråkrati och förändra attityder på ett sätt som gynnar entreprenörskap, småföretagande och möjligheterna för mindre företag att utifrån sina förutsättningar och sin verklighet anställa fler borde vara en huvuduppgift för varje reforminriktat politiskt parti.

Kan alliansregeringen åstadkomma märkbara resultat på det området under mandatperioden har den skaffat sig goda argument inför valet 2010 och satt socialdemokraternas företrädare under press att lära sig uttala ordet småföretagare utan att snörpa på munnen och få något tomt i blicken.

Men alliansregeringen måste andra sidan också åstadkomma märkbara resultat för att bevara sin trovärdighet. Fyra år borde vara tillräcklig tid.

Eskilstuna-Kurirens ledarsida ställer en fråga om regeringens födelsedagspresent till kronprinsessan Victoria – och efterlyser kreativa svar i en rolig tävling.

I dagens huvudledare skriver vi om debatten kring barnfetma och idrotten i skolan.

Morgondagens huvudledare i VK kommer sannolikt att handla om fetma och ohälsa bland barn och ungdomar, kostvanor och idrott i skolan.

För att samla kraft inför ledaravdelningens funderingar och skrivande kring detta ämne har jag till lunch, och mot mina normala rutiner, ätit en pizza och druckit en cola.

Till mina ständiga rutiner hör dock chokladkexet som jag mumsar i mig samtidigt som dessa rader skrivs.

Ibland räcker det inte att läsa på om ett ämne, man måste uppleva det själv. Och låter bli att röra på mig göra jag nästan jämt, ett gym vet jag knappt hur det ser ut.

Från idrott i skolan har jag också minnen. Ämnet resulterade i min enda etta – gamla betygssystemet – någonsin, dock räddad till en tvåa i slutbetyg på gymnasiet.

Och då hör det till saken att jag var väldigt idrottsintresserad och utövade ett flertal sporter organiserat som ung.

Men det kollektivistiska, steltänkande och hurtfriska skolämne som idrotten alltför länge varit i Sverige – säkert också mot en del framsynta idrottslärares vilja – har nog avskräckt lika många från fysisk aktivitet som det lockat till motionsidrottande.

Därmed inte sagt att idrotten inte hör hemma på schemat. Och ohälsa bland unga är ett allvarligt samhällsproblem.

Frågan är hur man bäst går tillväga för att motverka den negativa utvecklingen. Det är en fråga med många aspekter – där idrottsundervisning i skolan bara är en.

Mer om det i en kommande ledare.

Vattenfall har det tufft i Tyskland efter skandaler kring säkerheten vid kärnkraftverket i Krümmel, som påminner om dem vid Forsmark tidigare i år.

Jag ser på Expressens kultursida att skriftställaren Jan Myrdal fyller 80 år i dag.

Få har väl en längre meritlista när det gäller bedrövliga ställningstaganden och försvar av vedervärdiga totalitära stater än Jan Myrdal. Det måste sägas först. Någon sympati är svår att känna.

Men jag erkänner gärna att jag läst mycket av honom och haft perioder när hans tonfall, speciella hantering av svenska språket och alldeles egna skriftställarattityd gjort intryck.

Lars Gustafsson skriver i Expressen: ’Jag tror han satte igång en hel yngre generation med att läsa’.

Ja, det kan nog ligga något i det.

’En meccanopojke berättar’ är för mig en typisk Myrdal-bok.

Om den spännande framtid som väntar Umeåregionen handlar dagens huvudledare, om att ta chansen eller försätta den.

VK kör just nu en intressant artikelserie om hästen, världens elegantaste djur.

Det föranleder dels ett litet filmtips: Mikael Wikner, välkänd för VK:s läsare, tipsar om filmen ’Seabiscuit’ (med bland andra Tobey Maguire, Jeff Bridges – suverän – och Chris Cooper) i den här krönikan för travnet.se.

Jag kan bara instämma, även i Wikners sammanfattning:

’En mycket vacker film. Och spännande. Tips: Se filmen ensam så kan du smyglipa lite när det är som sorgligast.’

Har ni inte sett den är det perfekt underhållning en regnig sommardag.

Och så föranleder det förstås ett par spontana rankinglistor. Jag håller mig till travhästar, även om Sälje-Lill och Rappa, barndomens nordsvenska arbetshästar hemma på gården, alltid har en speciell plats i minnet.

Världens fem bästa travhästar genom tiderna:

1. Greyhound
2. Nevele Pride
3. Varenne
4. Ourasi
5. Gelinotte

Min tre personliga, svenska favoriter, alltså som jag sett själv och hållit tummarna för (en längre lista skulle börja bli vetenskaplig och ta många timmar att sammanställa, med förklarande texter och fotnoter och bilagor osv osv):

1. Queen L.
2. Svinten
3. Copiad

I dag skriver VK på nyhetsplats om rapporten ’Umeå Index 2007’ från Umeå kommuns näringslivsservice.

När Umeå i en enkätundersökning tidigare i år fick kritik för brister i företagsklimatet gick den första analysen från kommunens näringslivsservice ungefär ut på att det handlade om gnälliga norrländska småföretagare som inte riktigt förstod hur man bör svara i en undersökning och som saknade insikt i hur bra det är att verka i Umeå.

Med ’Umeå Index 2007’ visar kommunens näringslivsservice att den själv åtminstone vet hur man ska presentera ett material för att inte störa hejaramsorna och den goda stämningen.

Man får väl hoppas att den politiska ledningen inte låter sig vaggas till sömns av den gamla kända visan om hur allting går åt rätt håll i Umeå.

Jag menar inte att rapporten har fel, är irrelevant eller formulerar konstigheter. Den bidrar med intressanta fakta och sammanställningar. Men den är ensidig, okritisk och odynamisk i sina slutsatser.

Åtminstone om den ska utgöra en samlad analys av läget i Umeå.

För det vore väl skrutt om inte utvecklingen såg positiv ut i en stad som Umeå mitt under brummande högkonjunktur.

Vill man få en helhetsbild av läget i Umeå måste situationen analyseras också med blicken framåt, utifrån de förutsättningar kommunen har och de mål och visioner som finns för kommunens framtida utveckling.

Då ser det långt ifrån lika positivt ut, som vi varit inne tidigare på många gånger i texter på ledarsidan. Gamla meriter säger inte så mycket om framtiden.

Det går bra för Umeå, självklart, men det är inte tillräckligt för att kommunen ska kunna hävda sig så väl att nästa fas innebär ett stort steg framåt, ett ytterligare lyft, en ny framgångstid.

’Umeå Index 2007’ tar upp några aspekter på hur Umeå mår, men fullständig blir inte bilden förrän rapporten kompletteras av kritisk analys, tydliga målsättningar och en samlat grepp om vad Umeå vill och bör vilja inför framtiden.

Ämnet tål att återkommas till.

I dagens huvudledare fortsätter vi resonemanget kring hur det svenska partilandskapet kan tänkas utvecklas på längre sikt.