Förslaget att Systembolaget ska få tillstånd för försäljning via internet med hemleverans och att öppettiderna inte längre ska vara en riksdagsfråga utan en fråga för bolagsstyrelsen, är ämnet för den här kommentaren. Att Systembolagets service är bra och håller hög kvalitet är en viktig del av den svenska alkoholpolitiken, så diskussionen är inte ointressant, men jag anser inte att förändringarna vore berättigade. Den stora frågan är dock förstås fortsatt den om så kallad gårdsförsäljning.

——————————————

Onödig eftergift i överdriven nervositet

För att inte alkoholpolitiken ska tappa sitt folkliga stöd och som en lösning på konflikten kring förslaget om gårdsförsäljning, bör Systembolaget få införa ett system för internethandel med hemleverans, det krävde igår folkpartiets riksdagsman och Systembolagets styrelseledamot, Carl B Hamilton i ett utspel. Han menar också att riksdagen bör avhända sig kontrollen över monopolets öppettider till Systembolagets styrelse.

Hamilton har varit principfast och genomtänkt i debatten om gårdsförsäljning av alkohol, ett förslag han avfärdat. Det finns alltså ingen anledning att misstro syftet med utspelet. Och utgångspunkten att Systembolaget måste erbjuda en bra service är viktig. Ändå missar Hamiltons förslag målet – som strategi för att värna Systembolagets ställning och som alkoholpolitisk analys.

Alkoholpopulisterna – som i sina attacker på den solidariska alkoholpolitiken medvetet eller omedvetet fastnar i en sträng och ytlig alkoholister-får-väl-skylla-sig-själva-eller-skärpa-till-sig-moralism – försöker ofta sprida myter om att den svenska alkoholpolitiken skulle vara impopulär hos medborgarna. Men undersökningar ger gång på gång besked om motsatsen, att stödet för den solidariska och restriktiva linjen är stort.

De små inskränkningar av den personliga bekvämligheten som finns vid alkoholinköp ses av de flesta som en rimlig uppoffring för att hålla nere de totala alkoholskadorna så gott det går. Vid sidan av det stödet finns också en växande, avspänt kritisk syn på alkoholkulturens baksidor som får många unga att välja alkoholfritt – tillfälligt, periodvis eller för längre tid.

Den svenska alkoholpolitiken har hittat en bra och realistisk balans mellan restriktivitet och service, mellan solidariska begränsningar och ett gott utbud av hög kvalitet hos Systembolaget, nödvändigt för att upprätthålla stödet och legitimiteten. Modellen fungerar.

Alkoholpolitikens hårdaste motståndare – med en blindhet för det som inte passar in i den tänkta Bullerbyidyllen av harmoni och okomplicerad lycka – är högljudda och utmålar sig gärna som folkliga, men har svårt att vinna bredare stöd. De framstår som ur takt med tiden. Och just därför verkar Hamilton med sitt förslag överdrivet och opåkallat nervös. Något tryck på att luckra upp alkoholpolitiken för att rädda den från folklig vrede existerar inte.

Det finns därför inte heller något skäl att förfalla till panikåtgärder som skulle öka tillgängligheten, konsumtionen och därmed alkoholskadorna i utsatta grupper. Carl B Hamilton hade rätt i första vändan: värna den solidariska alkoholpolitiken och säg nej till gårdsförsäljning. Den hållningen är inget att be om ursäkt för och kräver inga eftergifter i andra vändan.