Etikett: Balticgruppen

Balticgruppen vs vänsterpartiet

Av , , 4 kommentarer 11

På dagens ledarsida skriver jag några rader om bråket mellan Balticgruppen och vänsterpartiet.

————————————————-

Både Balticgruppen och vänsterpartiet borde tagga ner lite

Förvisso: rollfördelningen i bråket mellan Balticgruppen och Vänsterpartiet är inte direkt dramaturgiskt subtil. Handlar det inte om två världar som kraschar? En framgångsrik entreprenör vs ett socialistiskt vänsterparti. Skulle inte konflikten kunna introduceras av en sådan där vibrerande speakerröst som brukar inleda boxningsgalor: I blå ringhörna, i röd ringhörna, get ready to rumble, osv?

Nej, tack och lov är det inte så enkelt. Demokratin fungerar inte så. Krister Olsson och Tamara Spiric rör sig i samma, komplexa värld, vare sig de vill eller inte. Det är det fina med det kapitalistiska välfärdssamhället: där måste vi kunna umgås över tid, genom skiftande politiska klimat, utan att bryta band, kasta glåpord mot eller sluta tala med varandra. Det finns inga ringhörnor. Både Olsson eller Spiric borde tagga ner lite.

Å ena sidan: det är bra, och sker allt för sällan, att lokala företagare berättar om hur det faktiskt är att driva företag: vardagen, villkoren, problemen. Socialistisk vulgärpropaganda mot entreprenörer har fördummat och förgiftat debattklimatet i decennier, till stor skada.

Det är möjligen en insikt som aldrig kommer att drabba vänsterpartiet, men på fler och växande företag som genererar tillväxt och privata jobb hänger framtidens välfärd. Och utan regionalt förankrade kapitalister med samhällsengagemang som går utöver enbart de egna boksluten dör en kommun snart sotdöden. Att företagare talar om vad konsekvenserna av en socialistisk politik skulle bli för deras möjligheter att satsa och investera, är helt i sin ordning.

Å andra sidan: hur mycket i Krister Olssons uttalande handlar om företagsklimat i allmänhet? Vad han hävdar är att V motarbetat just Balticgruppens projekt i Umeå och att han inte är beredd att acceptera ett sånt arbetsklimat. Nog låter det lite: får vi inte som vi vill tänker vi inte vara med. Okej, men då är det så. För en aktör med Balticgruppens inflytande, som inte haft svårt under vänsterstyren förr, är det olämpligt att recensera ett valutslag innan mandatperioden ens inletts eller någon politik börjat föras.

Krister Olsson syftar väl på ärenden under politisk kontroll. I så fall är det svårt att gråta med, även om man känner stark sympati för Balticgruppens visioner. I demokratiska ärenden kan inga speciella hänsyn tas till om någon har idéer och stora resurser samtidigt. Beslutsfattare måste ha integritet nog att hålla på regelverken – det är också politiskt ledarskap. Det är surt med långbänkarna i Umeå. Men de konservativa krafterna som slår vakt om det bestående är starka, och ännu har ingen majoritet lyckats samla sig kring exempelvis Staden mellan broarna. Att skylla det på den lilla vänsterpartistiska minoriteten i fullmäktige är orimligt.

Balticgruppens förankring, vilja och otålighet att åstadkomma saker är en mycket positiv kraft i Umeå. Vi ska vara glada för att en så stor privat aktör är emotionellt engagerad i stadens utveckling. Det behövs fler, inte färre, som Krister Olsson. Men även han får generöst tåla att inte allt går som på räls, att ibland mycket lite går som på räls. Så måste det vara.

Det kommer nya val i Umeå, det kommer andra majoriteter. Då blir det andra som får visa tålamod och generositet. Men det lokala demokratiska ansvaret bär vi alla tillsammans, i med- som motgång.

4 kommentarer
Etiketter: , ,

Ett lyft för Umeå

Av , , Bli först att kommentera 4

Beskedet i går att Balticgruppens Krister Olsson satsar 20 miljoner på ett samarbete med kommunen för att ge arbetslösa ungdomar närmare 200 arbetstillfällen inom framför allt vård, skola och omsorg är positivt ur många aspekter.

Att beskedet kommer i juletider är onekligen symboliskt. Inte minst visar det hur konstruktivt ett samarbete  mellan resursstarka, lokalt förankrade näringsaktörer och kommunen kan bli när nya, lokala idéer möts av en prestigelös politisk vilja att se möjligheter. Sådant lyfter Umeå.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Fastighetsaffären

Av , , Bli först att kommentera 2

Gårdagens stora nyhet i Umeå var fastighetsaffären mellan Västerbottens-Kuriren AB och Balticgruppen. Affären har givetvis klara poänger både för de inblandade aktörerna och för en stad som behöver starka, investeringsvilliga och för staden engagerade krafter i det utvecklingsarbete som väntar Umeå de kommande åren. Så långt allt mycket väl.

Men affären har också principiella baksidor, och blixtbelyser ett av Umeås stora problem. För när den dominerande fastighetsaktören och den dominerande mediekoncernen – ägare till båda de lokala dagstidningarna – går samman i en mångmiljonaffär, ska det ställas kritiska frågor om maktkoncentration, oberoende och balans mellan inflytelserika intressen.

Där makt koncentreras ökar faran för maktmissbruk, att debatten snävas in, beslutsprocesser raskas igenom och alternativ bländas ut. Föreligger en sådan risk här? Frågorna är relevanta. Och oavsett vilket är det viktigt att de ställs, och besvaras – teoretiskt och i praktisk handling.

Att invändningarna kan formuleras, att debatten kring dem kan föras och att en granskning av affärens konsekvenser görs utan några skygglappar är en förutsättning för att samgåendet ska behålla legitimitet. Att göra den och ge riklig plats åt det meningsutbytet blir en viktigt uppgift för både VK och VF framöver.

Men sedan visar affären, med både sina positiva och negativa sidor, på nytt hur få riktigt kapitalstarka och lokalt förankrade aktörer Umeå har. Det är ett problem.

Debatten om stadens framtida utveckling i planeringsfrågor kretsar hela tiden kring några enstaka. Tidvis känns det som om allt kretsar kring Balticgruppen. Den tillsammans med VK-koncernen i ett fastighetsbolag – det blir en maktfaktor i Umeå av ett slag som inte skulle väcka lika många berättigade frågor, om det fanns betydligt fler kapitalstarka, regionalt förankrade aktörer som agerade här; om mångfalden vore större.

Vi ska givetvis – även om de ska granskas – vara glada över att det finns sådana aktörer överhuvudtaget. Ett av de största problemen är att det inte finns fler, att konkurrensen inte är vassare.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,