Inom parentes apropå detta: Det var fascinerande, både politiskt och teatralt, för några veckor sedan när Barack Obama, Bill Clinton och George W Bush höll en gemensam presskonferens hur Clinton alldeles självklart var den karismatiska, värmestrålande, charmiga mittpunkten.

Obama har en helt annan framtoning. Hans, också stora, karisma är av ett annat och mer återhållet – kanske kan man säga akademiskt – slag. Det är både till fördel och nackdel för honom, men återspeglar framför allt en del intressanta aspekter av hans ledarskap, och skillnaderna mellan hans stil och Clintons. Joe Klein skrev läsvärt på samma tema i Time häromveckan.