Finanspakten i EU i hamn

Det ser ut som om alla EU-staterna utom Storbritannien och Tjeckien skriver under finanspakten som innebär att EU-staterna förbinder sig att ha balans i statens finanser och att riskera böter om man bryter mot reglerna. Sverige har regler för statsbudgeten som hindrar en utgiftsökningskarusell i riksdagen så för oss innebär det nya knappast några problem. Om finanspakten funnits inom Euroområdet redan från början hade vi inte haft något Greklandsproblem

Ungerns parament har nyligen röstat igenom finanspaktsförslaget med 304 ja och 42 nej. Nejrösterna står det högerextrema pilkorsarpartiet Jobbiks för vilket är ganska typiskt. I de olika medlemsstaterna är det extremvänstern och extremhögern som röstar emot allt vad europasolidaritet heter. Så även i Sverige. Socialdemokraterna under den nye partiledaren Stefan Löfven röstar ja till pakten vilket ger en solid majoritet i riksdagen. Sverigedemokraterna SD röstar ryggmärgsreflexmässigt nej till allt vad EU heter och naturligtvis nej till finanspakten. Nej röstar även motpolen till SD på vänsterytterkanten. Kan inte vara kul att hamna i det sällskapet titt som tätt i internationella och europeiska frågor.

Socialdemokraterna under Stefan Löfven bekänner sig i fråga efter fråga till jobblinjen. Han om någon vet att vår exportindustri mår väl av att det finns många länder med ordnad ekonomi som köper. Finanspakten gynnar näringslivsklimatet i Europa vilket naturligtvis gynnar vårt eget näringsliv som är extremt beroende av export till Europa som är detsamma som EU. Pengarna till välfärden kommer ju inte fram ur en pipeline under kommunalhuset utan kommer från det arbetade folket i näringsliv och offentlig verksamhet. Det är alltså inte särskilt altruistiskt av Sverige att säga ja till finanspakten. Det är på gränsen till egoistiskt.

Jag tycker det är ganska osammanhängande att förespråka ett svenskt utanförskap i Europa, propagera för en radikal sänkning av arbetstiden till 30 timmars arbetsvecka och vägra inse att en ständigt ökande medelålder hos befolkningen kan innebära att många människor får arbeta efter nuvarande pensionsålder 65 år om de vill ha en bättre pension än vad nuvarande regler medger. Välstånd kommer av arbete, arbetslust är ingen sjukdom. Offentliga sektorn får sina pengar från det  arbetande folkets skatter på inkomst och konsumtion