Diplomatiskt språkbruk

Av , , Bli först att kommentera 5

Putin har beordrat eld mot Ukrainska fartyg som enligt ingångna avtal trafikerat sundet mellan Krim och fastlandet. Det kallas i många media för ”kris” mellan Ryssland och Ukraina! Med samma språkbruk skulle man kunna säga att när en bankrånare ger eld mot personalen i en bank har det uppstått en ”kris” mellan bankrånaren och banken ifråga. Medlare måste inkallas för att lösa ”krisen”!

Ack ja. Och Sveriges regeringar och riksdagar har de senaste 18 åren haft loppis på det Svenska försvaret. Ja ja, jag har köpt ett antal spadar och utrustning av högsta kvalitet för en spottstyver. Ska jag tacka Putin för det?

Brandstationen som försvann i Storuman mm

Av , , 3 kommentarer 30

Jag väntar med brandstationen till slutet av detta inlägg.

Mitt första möte med Storumanpolitiken var ett årsmöte med Folkpartiet omkring 1996 sedan jag efter 40 år flyttat tillbaka till kommunen. På mötet ifråga förevisade en styrelseledamot i Storuman Energi overheadbilder på affärerna. Bolaget är hälftenägt av kommunen. Alla kurvor pekade uppåt, uppåt och det förutspåddes att de framtida aktieutdelningarna skulle bli stora bidrag till skola, vård och omsorg mm.  Jag blev häpen över att Storumans politiker använde skattebetalarnas pengar som riskvilligt kapital i företag som sålde el till Stockholmare och Skåningar så jag kunde ju inte vara tyst. Efter föreställningen ställde jag en försynt fråga om det var förenligt med folkpartistisk ideologi att kommunen med skattepengar som riskkapital bedrev elhandel på marknaden.  Det hör till saken att jag hade dystra erfarenheter av kommunalt företagande i Arvidsjaur men även i Vilhelmina. Tystnaden blev öronbedövande och jag var tydligen glädjedödare med min fråga.  Politikern och styrelseledamoten i energibolaget var senare ordförande i valberedningen i partiet och efter detta partimöte hade jag en svuren fiende visade det sig. Jag  hamnade dock snart på valbar plats till fullmäktige och var vice ordförande i omsorgsnämnden i  ca 10 år. (1½ år som ordförande). Jag tog senare upp aktieägandet i Storuman Energi på snart sagt varje bokslutsfullmäktige (kommunen ägde hälften).  Några års stora förluster i bolaget på sammanlagt över 30 miljoner fick mig att agera och jag föreslog i fullmäktige avyttring av kommunens aktier. Jag vann  omröstningen i juni 2014 om avyttring av aktierna med någon rösts övervikt genom att ett par ledamöter gick mot sin partilinje i s-partiet. Denna avyttring avses  ske hösten 2018 enligt pressmeddelande.

En annan stridsfråga var flyget i Gunnarn. På ett fullmäktige i Hemavan i början på finanskrisen  föreslog ordföranden i flygplatsbolaget att kommunen skulle upphandla flyg på Gunnarn trots att staten uppenbarligen drog in sitt driftsbidrag. Jag och några andra modiga ledamöter argumenterade emot och ville fälla förslaget med tanke på sannolikt mycket stora förluster för skattebetalarna. Vi blev sannspådda. Vid omröstningen var vi endast 7 st ledamöter  från olika partier som reserverade oss mot beslutet. Namnen på dessa modiga borde ristas in på en kommunal stentavla utanför kommunalhuset! För det visade sig att kommunens finansiella reserver tömdes på 25 miljoner på bara 1½ års flygning. Omsorgen jagades för att spara pengar på plasthandskar och blöjor mm mm. Ändå sjönk kommunens likviditet till nivåer som skulle skrämt slag på banken om det vore fråga om ett privat företag. Ändå!! Ville en minoritet bestående av C,L (utom jag), M och KD fortsätta med den totala galenskapen in i det s k kaklet. Det var också tal om misstroendevotum mot den socialdemokratiska ordföranden som denna gång inför kommunalekonomisk apokalyps tillsammans med sitt parti satte klackarna i marken! Numera tickar väl flygplatsen  i Gunnarn ett par miljoner per år och Lycksele fortsätter med att vilja såga ned träden på sin begravningsplats.  Ännu en gång blev jag alltså serieglädjedödare i mitt parti och valberedningen uppskattade  inte mina försök att bespara skattebetalarna förluster på tiotals miljoner.

När valberedningen var klar med nomineringarna till fullmäktige inför perioden 2010 – 2014 hade den puttat ned mig till en plats långt ned på listan med en minst sagt skruvad poängräkning.  Ett av ”mattesnillena”  i valberedningen var den jag retat upp om elbolaget och ett annat ”snille”var från min hemby Långsjöby!!  Medlemmarnas rangordning i provvalet hade valberedningen delat upp i tre grupper så att t ex en kandidat som av medlem placerats på 5:e plats fick samma poäng som en kandidat som  placerats på första plats. Jag råkade ha många förstaplatser i provvalet men nöden är uppfinningarnas moder även i valberedningar.  Ett par partivänner erbjöd dock spontant sina platser på listan till mig och jag kom på det sättet högre upp. I 2010 års val kryssades jag av väljarna in på första plats för Liberalerna i fullmäktige! Till valberedningens nesa och förtvivlan. Jag skulle därmed automatiskt ha blivit gruppledare i fullmäktige för partiet, men se det blev jag inte och jag blev därför  ”politisk vilde” men fortfarande en äkta liberal!

Efter att jag slutat som aktiv politiker blev jag som skattebetalare upprörd när kommunen beslutade att bygga butikslokaler åt XL-Bygg för ca 20 miljoner. Företaget är en stor butikskedja och skulle utan vidare kunna bygga lokalerna själva men problemet för XL-Bygg  (och kommunen) är att butikslokalerna genast efter färdigställandet skulle ha ett marknadsvärde på kanske 2 miljoner. Storuman har tyvärr ett överskott på butikslokaler. Kommunens skattebetalare avsågs alltså ta den ekonomiska risken för en butikskedja genom att bygga och hyra ut lokaler. Detta tilltag av de styrande i Storuman strider mot alla principer för kommuners möjligheter att hjälpa företag inom handeln varför jag skrev ett överklagande som flera andra kommunpolitiker skrev på. Vi vann i två instanser och då gav kommunstyrelsen upp. Jag vill här poängtera att jag inte har något emot XL-Bygg som företag utan är tvärtom glad att vi har en stark butikskedja inom byggvaror i centralorten.

Så till försäljningen av brandstationen. Jag vet bara vad jag sett i media men kan konstatera följande. Orsaken uppges bero på att brandstationen och kommunförrådet med beteckningen Förrådet 1 tidigare slagits ihop med industrifastigheten Montören 1. När Montören 1 (inklusive brandstationen) nu sålts till en företagare i Umeå uppmärksammade kommunen inte att brandstationen ingick. Nu vill kommunen ha tillbaka brandstationen men köparen har ju köpt den och vill inte bara ge tillbaka den utan vidare. Hela fastighetsförsäljningen uppges röra sig om 4 miljoner. Enligt mediauppgifter vill nu företagaren i Umeå ha 10 miljoner för att sälja tillbaka brandstationen till kommunen förebärande gjorda investeringar. Företagaren tycks sitta med trumf på hand. Jag tror att denna fatala miss är något som hängt med i papperen från början och ingen i beslutsprocessen har förstått att brandstationen försvann  i rök och damm. En sådan här egendomsförsäljning bör ha passerat fastighetsbolag, bolagskoncernen, kommunstyrelsens au, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Kommunpolitikerna har digra luntor att gå igenom inför varje sammanträde och ingen har reagerat MEN jag funderar om inte en fastighetskarta bifogats försäljningsavtalet där det framgår vilka byggnader som ingår i fastighetsförsäljningen! Det brukar vara kutym i fastighetsaffärer. Alla som bor i östra kommundelen vet nog exakt var brandstationen ligger väl synlig från äldreboendet Tranan. Det var väl inte där affären gjordes upp??

De flera 10-tals miljoner som skattebetalarna förlorat genom kommunpolitikernas tillkortakommanden i föregående  svindlande ”affärer” är kanske värre eftersom penningsprättandet skett fullt medvetet och i brist på kompetens! Kanske dags att anlita mig som konsult??