Är media vänster?

Av , , 1 kommentar 3

En del marginaliserade människor anklagar ofta media för att vara vänster. Är det fråga om Aftonbladet kan man förstå det men då går man ofta i fällan att inte skilja mellan opinionsbildande artiklar och allt det övriga. Allt det övriga dominerar textmängden.  Vilka som är opinionsbildande anges tydligt och detta praktiseras i alla större tidningar. Vid urvalet av vad som ska refereras kan också i begränsad omfattning ske en snedfördelning. Vissa tidningar är klockrent vridna åt visst politiskt håll, t ex tidskriften Proletären. Hur man orienterar sig i pressen lär man väl ut i skolorna! Vi har Pressens Opinionsnämnd som behandlar klagomål och drar media inför skampålen vilket är bra. I Ryssland drar man inför skampålen alla journalister som dristar sig till att säga negativa saker om den förda politiken och Putin himself.

Public Service är också utsatt för attack trots att opinionsmätningar visar på stort förtroende. De som helt saknar förtroende hör väl till den kategori som tycker att allt som inte bekräftar den egna världsbilden är extrem vänster. Det KAN väl vara problematiskt om det är stor slagsida för politisk hemvist ut på den ena eller andra ytterkanten men det hör väl till chefredaktörernas jobb att hålla koll på vad som skrivs och publiceras. Journalister som är starkt troende vänstermänniskor kan ibland ha svårt för att tåla stark kritik av vänsterhjältar som Lenin, Stalin, Mao och kanske Jan Myrdal och kan refusera text som inte är särskilt högaktningsfull mot dessa.

Jag bodde i Norrbotten på 1970-80-talen och upplevde en viss slagsida åt vänster på radio och TV-Norrbotten. När det var inslag om t ex marknaden för järnmalm i Kiruna stod reportern framför LKAB:s huvudbyggnad och intervjuade den fackliga ordföranden. Sådant hände ofta! När TV-Norrbotten gjorde ett reportage om Arvidsjaur besöktes träföretaget LTI med över 200 anställda. Hela armadan av bilar ställdes utanför grindarna och TV-intervjuerna gjordes också där. Kommunalrådet pekade på företaget och berättade och berättade. Ingen hade kommit på tanken att frågor borde ha ställts till företagsledningen som helt överraskad stod och betraktade spektaklet från sitt kontorsfönster! Som tur var fanns det privat press i Norrbotten med lokalredaktioner i alla kommuncentra.

Ett annat helrött ställe var SVT2. Det påstods att två tredjedelar röstade på VPK. När TV uppdelades i SVT1 och SVT2 blev det väl som järnpulver på en magnet, nästan alla VPK hamnade på ena polen och resten på den andra. STASI i Östtyskland var på den tiden mycket intresserat av svenska media och svenskt skolväsende har forskning visat. T o m kyrkan var infekterad av STASI-informanter.

Statens Kulturråd var också dominerad av extremvänster (bokstavsvänster) på den tiden. Det var ren strategi att bemanna dylika offentliga tjänster vilket berättades helt öppet för mig på en sen och kanske blöt fest. Men det är en annan historia.

Numera är detta till största delen historia. Problemet idag är det stora och varierande informationsutbudet som många har svårt att orientera sig i på grund av bristande förmåga och kanske vilja. Vill man kan man hitta information som styrker vilka vanföreställningar som helst. Har skolan förmåga att öka förmågan att kritiskt värdera information? Förr i tiden, den gamla goda, deltog massor av människor i studiecirklar av olika slag på kvällarna och lärde sig mycket om samtiden och människorna upplevde social gemenskap. Vad gör man nu? Sitter hemma som jag och levererar åsikter på bloggen eller som en del andra tyvärr gör, sitter hemma och sprider hat och nedsättande kommentarer på  Facebook om en 16-årig tjej som varnar för en annalkande klimatkatastrof och som är idol för skolungdomar över hela den demokratiska världen.

Partiledarvalet i L

Av , , Bli först att kommentera 1

Huvudkandidaterna är nu presenterade, Nyamko Sabuni, Erik Ullenhag och Johan Pehrsson. L har under ett antal år minskat från ett 7-procentparti till ett 4-procentparti. En förskjutning har skett i det politiska landskapet på grund av förändringar i väljarkåren. En växande medelklass och minskande arbetarklass har gjort att S minskat från att vara ett dominerande parti till att bli ett parti bland andra. En annan orsak är SD framväxt. S har följaktligen ändrat sin politik för att attrahera väljare i medelklassen vilket minskat fallet men också gjort det svårare för L att behålla sin position. Vill L fortsätta att vara ett socialliberalt parti som är bättre på socialdemokratisk politik än S själva blir det knepigt.

L bör enligt min mening röra sig en bit åt höger med behållande av en klar liberal profil för att bli ett parti långt över 4% igen. Valet av partiledare blir i detta avseende viktigt. Ullenhag är en produkt av en politik som inte hängt med i utvecklingen medan Sabuni är öppen för förändring.

Det politiska landskapet har också förändrats genom nya partiledare som anammar populism för att nå ut med partiets politik. KD är i detta avseende synnerligen extremt. L bör alltså välja en partiledare som ”går rakt genom rutan” utan att sänka sig till populismens nivå och då är enligt min mening Sabuni överlägsen och rätt person. Ullenhag är då i enlighet med det totalt fel person. Huvudet på sned och antingen – eller! Lite för mycket politisk broiler och pappas pojke. Sabuni har fått kämpa sig fram genom livet och imponerar stort och ”går rakt genom rutan”!

Ett exempel på Ullenhags velande i politiken är när han som integrationsminister hanterade frågan om könsstympning av gossebarn. Knivskärning i flickors könsorgan var redan förbjudet i Sverige vid denna tid men omskärelse av värnlösa nyfödda gossebarn är fortfarande tillåtet!  Jag brukar jämföra detta barbari med ägarmärkning av boskap. På renar sker detta genom snitt i ett öra men på bebisar sker det genom skärning i könsorganet. Det fanns lagförslag om att förbjuda denna barbariska rit men Ullenhag fegade ur och stoppade förslaget efter kritik från religiöst håll.

Man får inte vara feg om man skall hävda människovärdet i vår konstiga värld. Sabuni mitt val!

Ska hela Sverige leva?

Av , , 1 kommentar 4

Jag tror inte det i dess extrema form. Att hela Sverige ska leva kan man ju ha som en utopi men det kan aldrig bli verklighet. Om vi tänker oss en bruksort där malmen som skapat samhället tagit slut vore det väl ganska galet att till vilka pengar som helst försöka behålla 100% av folkmängden. Förändring har skapat vårt välstånd, folk har flyttat, utbildat sig, omskolat sig, startat företag o s v. En forskare Marc Kenschnigg har funnit (föga förvånande) att de som flyttar från glesbygd till städer har högre utbildning och är mera kreativa än de som stannar kvar. Professor Lars Westin Cerum Umeå Universitet har också forskat om urbaniseringen och landsbygdens utarmning. Jag minns en föreläsning han höll för kommunfullmäktige i Storuman. Hans huvudsakliga råd till oss åhörare var att fundera över hur vi skulle få folk att se Storuman som ett bra ställe att flytta till. Rekryteringsproblemen är stora i glesbygd. Byaskolor får stänga för att det inte går att rekrytera behöriga lärare. Vårdcentralerna i glesbygd har svårt att rekrytera läkare, med Storuman som lysande undantag. Glesbygdsmedicin tycks vara en attraktiv variant för blivande läkare. Egentligen finns rekryteringsproblemen på alla områden där det krävs akademiska examina eller annan högre utbildning. Detta problem gäller även privata företag.

Problemet med glesbygdens utarmning är inget unikt för Sverige. Urbaniseringen äger rum i hela världen. Frågan är om utvecklingen går att stoppa och med vilka medel. Jag tror att det vore galet att försöka hindra människor att flytta från ett liv de inte trivs med till städer med stora möjligheter på arbetsmarknaden och med ett rikt och varierat kulturliv. Och med vilka medel skulle man hindra folk att flytta? Förbjuda? Göra det straffbart? Sätta upp ”Trumpmur”?

Vi har onekligen problem med att upprätthålla en bra standard på sjukvård, äldreomsorg, skola och annan service t ex varuförsörjning. Pengarna räcker inte och det är praktiskt svårt att organisera. Det är fullständigt klart att staten måste öka stödet till utflyttningskommuner ekonomiskt eftersom dessa kommuner har mycket högre kommunalskatt än de stora städerna samtidigt som åldringsvården och annan samhällsservice utarmas på ett oanständigt sätt.

Jag tror vi kan totalglömma att en tillräcklig mängd högutbildat och framgångsrikt folk skulle lämna städerna för att flytta till glesbygd i Norrland utan rejäla påslag på lönen. Inte ens tillbaka till glesbygden! Förr i tiden fanns det kallortstillägg på statliga löner. Om jag minns rätt var det högsta kallortstillägget + 8%. I dagens läge räcker + 8 % inte långt. 20%? 30%?

Sverige korrupt? Lägenhetsaffärer mm.

Av , , 1 kommentar 3

Jag har tidigare skrivit om Sverige och korruptionen. Enligt oberoende institut som mäter korruptionen i världen ligger Sverige mycket bra till och de skandinaviska länderna är i topp. Vi är inte bäst bland de bästa så utmaningar finns men 7:e plats i världen är inte fy skam!

De senaste avslöjandena handlar om riksdagsmäns över-utnyttjande av riksdagens generösa regler för dubbelt boende. I några fall blir det fråga om återbetalning eftersom man gett felaktiga uppgifter. När det gäller vår folkvalda lagstiftande församling är ett enda fall ett fall för mycket. Nolltolerans ska gälla. Talmannen har nu aviserat en översyn av reglerna för bostadsförmåner vilket är nödvändigt. Riksdagsmän som är inblandade i fack och folkrörelser har ytterligare möjligheter att sko sig när dessa är förvaltare av fastigheter och lägenheter. Ja de skor inte endast sig själva utan även sina familjemedlemmar.

Den till omfattningen största korruptionen handlar dock om kommuner, regioner och landsting. Upphandlingar och tillsättande av tjänster är områden för omfattande korruption. Politiker och tjänstemän gynnar företag på bekostnad av andra. Vänskapskorruption och intressekorruption, lokaler byggs för att hyras ut till  visst företag mm. Pengar och nyttigheter som hamnar i fel fickor. Vitvaror som lastas av vid någons fritidshusbygge är autentiska exempel. Datorer och TV-apparater kan också hamna helt fel och då kan det faktiskt handla om ren stöld från sin arbetsplats. Till detta kan fogas nepotism, tjänster som tillsätts med anhöriga och partikamrater, ibland handlar det om nyuppfunna tjänster och utan vederbörlig utlysning. Kreativiteten på detta område kan vara stor, inte minst i Västerbotten! De stora tankarna kan väl också ibland tänkas i slutna föreningar av typen ”hemliga klubben” som en del politiker tycker att det är förståndigt att vara medlemmar i!

Hur kan det komma sig att korruptionen i kommuner och regioner kan upplevas som värre än tidigare. En förklaring kan vara att antalet tidningsredaktioner utanför de stora städerna minskat kraftigt. I  glesbygdskommuner är den mediala granskningen i stort sett noll. Kommunpolitiker kan besluta om galna projekt med mångmiljonförluster och komma undan med det. Kommunens välfärd får betala för tokigheterna och vid nästa val är allt glömt. Vi skulle behöva en redaktion av typen ”Uppdrag granskning” i varenda kommun. Tänk om någon mångmiljardär skulle få för sig att bli odödlig genom att skapa en stiftelse som anställer granskande journalister ute i Sveriges kommuner. Oavsättningsbara som ledamöterna i Svenska Akademin. Detta för att göra dessa journalister oåtkomliga för maktens hämnare.

Men trots bristerna är Sverige bland världens minst korrupta länder men det kan och måste bli bättre. Dagens fråga kan väl vara, hur ser det då ut i Ryssland som ligger i den sämsta kvartilen av världens länder?