Följande artikel i dagens Expressen visar även på andra problem med detta verk. Värket suger!

http://www.expressen.se/ledare/johannes-forssberg/johannes-forssberg-lyxliv-i-byrakratin/

Ända sedan 1960-talet har staten på olika sätt försökt åstadkomma tillväxt över hela landet. Resultatet är inte lysande. Glesbygden har avfolkats med obönhörlig hastighet trots alla försök att med konstgjord andning stoppa utvecklingen. I början av utvandringen från glesbygd for folk mot sin vilja, numera tycks det som om ungdomen reser iväg med ett glatt leende. Man reser inte från något utan till något. Till områden med utvecklingsmöjligheter, massor av människor och ett rikt kulturliv. Varför? Fråga dem som sticker!

I början av regionalstödsperioden utnyttjades stödet av lycksökare som kom i flotta bilar, kostym och slickat hår och bjöd lokala politiker flott på restaurang där luftslotten presenterades. Sedan kom de dragandes med en väl begagnad maskinpark och efter  ett fåtal år var det kaputt och så drog de vidare med statens regionalstöd i fickorna. Ett av de största luftslotten var att göra Vilhelmina till ett svenskt Silikon Valley på plastsidan. Ca 500  miljoner lär ha pumpats in i plastens Mecka Vilhelmina. I dagens penningvärde någon miljard! Något blev ju kvar men knappast värt priset skattebetalarna fick betala.

I dag satsas ett par miljarder pliktskyldigast för att få små partier i alliansen som vill profilera sig att må bra. Dessa miljarder medverkar inte till den gruvboom och vindkraftsboom vi upplever. På så sätt har vi tur. Malmen och marken för vindkraft går inte att flytta söderut. Dessa naturresurser lever helt på egna meriter och nödvändigt kapital strömmar till utan det kalasande Tillväxtverkets hjälp.

Vi kan inte komma runt de fundamentala nackdelar vi har i det kunskapsbaserade näringslivet.

1. Vi är för glest befolkade. T o m ett centrum som Umeå är egentligen i minsta laget.

2. Studiebegåvade ungdomar drar till centra som Umeå, Stockholm, Uppsala, Göteborg o s v.

3. Vi lider brist på entreprenörer. Det är ofta de företagssamma som sticker. En del blir sedermera miljardärer i städer som Umeå.

4. Vi ligger långt från de stora marknaderna.

5. Vi lider brist på goda säkerheter för lån. Bankerna belånar överhuvudtaget inte fastigheter i glesbygd.

Med dessa obönhörliga nackdelar i åtanke är det kanske vi i glesbygd som borde få ta del av kalasen och lyxmiddagarna som Tillväxtverket ägnar sig åt! Som tröst!