När metoo kom till kommuner och andra offentliga arbetsplatser.

Under mitt långa liv har jag arbetat i flera kommuner, i privata företag och i statlig verksamhet och kvinnans ställning har kontinuerligt förbättrats till många mäns stora förtret. Nu för tiden vågar sig inte ”män” på de fasoner de tidigare hållit på med vilket till stor del är metoo:s förtjänst. Så här kunde det låta på ett kommunalkontor förr i tiden enligt trovärdig berättelse från en manlig tjänsteman. Scenen är ett kommunalråds tjänsterum. En ny kvinnlig tjänsteman är anställd och personalchefen gör en rundvandring på kontoret med kvinnan för att introducera vederbörande och nu står man i kommunalrådets tjänsterum. Kommunalrådet ursäktar sig med att han är på väg på en tjänsteresa så han hinner inte följa sin vanliga rutin för kvinnor att ”snusa henne där bak” innan godkännande som ny anställd. Min sagesman berättar att han blev mycket upprörd över språkbruket och skulle gärna ställa upp som vittne om det behövdes. Min sagesman berättade även en del annat…

Genusforskningen började komma igång på 1980-talet och Umeå Universitet blev föregångare på området. Tjugo år senare kunde universitetet hålla kurser i genusvetenskap för personal och politiker i kommuner och det orsakade förstås konvulsioner hos vissa som kände sig drabbade. Det syntes tydligt i deras ansikten och tog sig i uttryck i ifrågasättande frågor. Vilka som skulle känna sig träffade i min dåvarande kommun hade jag redan förutsett och min bedömning stämde till punkt och pricka. Tuppkammarna fick sig en törn och jag njöt!

En förgrundsfigur i sammanhanget är professorn och politikern i Norge Berit Ås som utvecklade Ingjald Nissens ”de sju härskarteknikerna”. Hon hade i politiken själv fått känna på mäns tuppbeteende! Härskarteknikerna är följande
Osynliggörande
Förlöjligande
Undanhållande av information
Dubbel bestraffning
Påförande av skuld och skam
Objektifiering
Våld och hot om våld

Hur man bemöter vissa mäns mansgrisiga beteenden kan man enkelt hitta på ”nätet”. Googla på ”härskartekniker”. Hur bemöter man ett svar som ”men lilla stumpan…”?